Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle Port.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna och skadade ganska svårt den tillskyndande platsmajoren
Claes Wirgin. Företaget misslyckades emellertid, hjälp kom i rätt
tid och de frihetsträngtande sällarna övermannades och smiddes i
bojor.
Trafiken genom porten var givetvis ganska livlig, och på
1700-talet hittade man på att taga s. k. portpengar av folk som utom
den vanliga tiden gick såväl genom denna som de andra stadsportarna.
Upptagandet av denna egendomliga beskattning bortauktionerades
på tre år i sänder och uppgick exempelvis under åren 1759—1761
till 2,900 daler silvermynt årligen.
Som förut anförts beslöts i 1800-talets början fästningsverkens
slopande, men det gick inte fort; ännu på 1820-talet funnos köpmän,
som lagrade sina varor i de gamla valven vid Stora Nygatan och
bort emot Larmgatorna. Vidaie njöto kreaturen sommartiden av det
saftiga betet på vissa sträckor av vallarna, och i flera av de mörka,
djupa valven, vilka flitigt användes som tjuvgodsgömslen, bodde
pöbel och patrask om nätterna.
Emellertid nedbrötos murarna så småningom och i och med att
porten kom att stå där ensam och isolerad från sin forna omgivning
fick han en helt annan karaktär. De båda fasaderna åt söder och
norr voro nog så prydliga, men de andra sidorna, gavlarna, förstörde
med sina ojämna murytor utseendet och gåvo ett intryck av splittring
och halvfärdighet. Och det hjälpte inte stort med ett par i hast
uppförda, skröpligheten skylande murar.
Snart fick själva porten förfalla. Staten, som med hänsyn till dess
betydelse som minnesmärke undantagit honom från raseringen, ansåg
sig ej ha råd att offra något nämnvärt på reparationen.
Då staden inte heller ville offra något för portens underhåll och
husägarna däromkring besvärades av grannskapet och helst ville ha
platsen öppen och fri, var dess öde givet. Kronan anbefallde
rase-ring. De styrande i Göteborg invände ingenting däremot, allra helst
som porten ej längre hade någon betydelse som häkte — man hade
nu länsfängelset vid Sillegatan och Stadshuset — och sedan
kvarvarande fåtal fångar avförts till Malmö, utlystes auktion.
I mars 1836 gick denna av stapeln och porten inropades för 345
riksdaler banco av en av den tidens mest mångfrestande män,
kopparslagaren Lilja, vilken förmodligen tänkte använda portens murar till
Stora bommens kaj — det beryktade av Lilja åtagna bygget vid
nuvarande Packhusplatsen.
Emellertid fick kopparslagaren inte i det hänseendet någon glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
