Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädgårdsföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gården för att äta en god middag med ännu bättre
viner, ty i den saken äro göteborgarne kännare.
Men denne bekante lämnade honom åter fram på
eftermiddagen för att expediera posten, i hast
föreställande honom för en tredje person, som anhöll
att få rå om vår vän på aftonen. Kvällen kom, och
min vän gladde sig i tankarne att få en angenäm
förströelse. Värden infann sig och tog vår vän med
sig — att dricka seltersvatten och konjak eller sherry- H. E. von Norman
kobbel samt sexa i Trädgården. (aruiieriofficer; Trädgärds-
Vi komma emellertid in i den vackra anläggningen. hovsman)
Vilken berusande doft, som strömmar emot oss! Vad vårt öga
smekes av fina gräsplaner med i harmoniskt ordnade färger skiftande
blomstergrupper! Gräsmattorna äro så fina och mjuka som sammet,
och ögat vilar med välbehag på de i solskenet gnistrande
dagg-dropparne.
Vi vandra vidare på de i engelsk trädgårdsstil slingrande gångarne,
förbi trädskolan och den ekonomiska blomsterträdgården, vika av åt
vänster, stiga upp för en kulle och hava under oss en den livligaste
anblick i en tavla ur djurens värld“.
Ja, så beskrevs göteborgarnes lustgård i stadens dåvarande utkant,
vars utseende före Trädgårdsföreningens tillkomst knappast någon
nu levande göteborgare minnes. I samband med berättelsen om
Stora Nygatan har jag skildrat, huru såväl främlingen som stadens
egna innevånare kände vantrevnad, när de styrde kosan åt detta håll
— isynnerhet i den varma årstiden, då slakthusets orenligheter
för-pästade luften. Det enda skönhetsmärket i tavlan var den vidsträckta
ängen i öster, bortom Vallgraven, vilken fått sitt namn efter Göta
källares grundläggare, den mångfrestande Laurentius Segerlind. Det
var han som arrenderade denna och han hade dikat ut den så pass,
att det av kärret blev någorlunda skapliga ängs- och betesmarker.
Vilken av den tidens ungdom kände icke till Segerlindska ängen
och Segerlinds dammar! utropade för åtskilliga år sedan en göteborgare.
På dammarna skulle man ju allra först pröva skridskoisen; och om
sommaren var Segerlindska ängen en tummelplats för andra glada
lekar. Där försiggick bollkastning, och där lekte man rymlingar
och fasttagare. Till Nygatan fanns icke den ringaste tillstymmelse;
stadens fästningsvall intog dess plats och utanför fanns en badplats
i Vallgraven, vilken flitigt besöktes. Djupaste stället ansågs vara
mellan en pil på Segerlinds äng samt ett å motsatta stranden ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
