Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindberg och Ranft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och över alla sina roller kastar
Lindberg en glans av intelligens,
som den stora massan ej fattar".
Under tre hela år stred August
Lindberg sin hjältemodiga kamp
för teaterns upprätthållande som
konstanstalt i denna stad, men
efter dess förlopp var hans öde
beseglat. Företaget var för stort
anlagt. Operan knäckte honom,
liksom den tidigare knäckt
Stra-kosch, Josephson, Hillberg m. fl.
Han gick ur kampen som en
ekonomiskt ruinerad man, men icke
som en modstulen eller nedbruten.
Stockholm återsåg honom som
Gerda Lundequist-Dahlström den store, ännu mer fördjupade
konstnären, han fästades vid Ranfts
sällskap, gav turnéer i landsorten och hälsades efter ett par år på
nytt välkommen av göteborgspubliken, som blivit totalt uppledsen
på flera av landsortssällskapens dramatiska prestationer och därför
skyndade i mängd till teatern för att njuta av det kraftiga skådebröd den
energiske konstnären med sällskap
bjöd. Vidare grep han an de
väldiga uppgifterna att på turnéer landet
runt läsa upp “Stormen", “Faust"
och “Peer Gynt“. “Aldrig har kanske
elden i hans själ strålat klarare än
då han reciterade “Stormen“, och
då kunde man på honom tillämpa
ordet om att “en riktig storm och
en riktig man, de två de passa för
varann“.
Efter allt flackande hamnade han
för sin återstående tid vid vår svenska
nationalscen 1906 och tio år därefter
fick hans rastlösa ande ro i döden.
Från denna scen gavs honom då
ett ståtligt av Tor Hedberg författat
eftermäle, vilket framsades av Emil Augusta Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
