Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ranft teaterägare i Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycken. Det är i synnerhet det okonstlade och själfulla i hennes
sång, som skaffat henne den stora och berättigade popularitet, hon
åtnjuter. Fröken B. har ingen stor röst, men den är av särdeles
vacker klangfärg och intonationen klockren. De lägre tonerna äro
ej voluminösa, men i höjden är rösten stark, utan att bli sträv eller
hård. Hon är med ett ord en ovanligt begåvad artist. “
Hos Ranft utvecklades hon till en verklig operettprimadonna av
ett käckt och hurtigt kynne, varom bl. a. hennes Fragoletto i
“Frihets-bröderna“ gav ett förträffligt vittnesbörd.
Rosa Grunberg och Gerda Frisch erinra vi oss som ett par
strålande skönheter med intagande väsen och vackra sångröster. Den
förstnämnda gjorde verklig furor i “Geishan" och torde i den rollen
stå oupphunnen i vårt land; den senare sjöng både opera- och
operettpartier med smak och intelligens.
Bertha Ringvall, den store humoristen Axel R:s fru, var även hon
en strålande skönhet, vilken redan hos Selander väckt uppmärksamhet.
Efter att ha debuterat som Nancy i “Martha", utförde hon många
roller, varav de förnämsta voro Ninon i “Nanon", Hexan i “Hans
och Greta“, Prins Orlofski i “Läderlappen" samt Venus i “Orpheus
i underjorden".
Den främsta av dem alla var emellertid Emma Meissner, eller
Emma Ekström-Berg som hon hette i ungdomens vår, innan hon
blev gift med den bekante kapellmästaren.
Emma Meissner är värmländska till börden. Efter att ha
genomgått konservatoriet i Stockholm och bedrivit sångstudier för Fritz
Arlberg debuterade hon i Kristiania i “Nanon“. Hon var då anställd
vid det Lindebergska sällskapet, som en kort tid existerade. Efter
dess upplösning gjorde hon en konsertfärd genom Norge med
altsångerskan Betty Bruce.
“En vacker dag 1886, berättar en för flera år sedan bortgången
teaterkåsör, kunde Fröbergska sällskapet i Trelleborg presentera en
ny primadonna: en liten täck och pigg unge, som ifört sig
“Sjö-kadettens" hurtiga skepelse. Hon hette Emma Ekström. Den nya
stjärnan på den Fröbergska teaterhimlen hade snart kastat sitt
glada skimmer över den ena efter den andra av operettrepertoarens
standardnummer: “Donna Juanita", “Gasparone", "Lille Hertigen",
“Cornevilles klockor" etc. etc. Den lyste med allt klarare sken, så
det kunde skönjas till och med från observatoriet däruppe vid
Mose-backetorg i Stockholm. Och så ändrade den lilla stjärnan sin bana
så att den vart fullt synlig för huvudstaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
