Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Södra Vägens början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamhet i Majorna har jag berättat i detta arbetes första del. Hans
idoghet och flit inbringade honom också en för den tiden
aktningsvärd förmögenhet.
Jonas Kjellberg var en märklig man, som sagt. Redan vid unga
år tog han livlig del i Göteborgs allmänna angelägenheter och mitt
uppe i en egendomlig tid, rik på besynnerliga motsägelser och
brännbara ämnen, gick han sin egen väg och höjde, fri från flärd och
egennytta, sitt huvud över mängden. Hans ord vägde tungt i de
allmänna rådslagen och han förde vid flera tillfällen borgerskapets
talan, bland annat i riksförsamlingen.
Huru olika tecknade sig icke tidsdragen åren 1798—99 emot
sekelslutet hundra år senare. Det sekel, som då stod redo att försvinna
i tidens flod, bragte mot slutet olyckor och elände över landet,
sillfisket vid kusten slog fel, en svår missväxt hemsökte riket, handeln
avtynade i följd av kaperierna, riksgäldssedlarne sjönko 1799 till halva
namnvärdet och hela penningväsendet kom i oreda. Folket bragtes
till förtvivlan, och konungen, den halsstarrige Gustaf IV Adolf, tvangs
att kungöra en riksdag.
Till representant i Borgarståndet för Göteborg vid denna riksdag,
som år 1800 samlades i Norrköping, hade Jonas Kjellberg utsetts.
Han synes ha vunnit ståndets förtroende, ty utan meningsskiljaktighet
invaldes han i sekreta utskottet. Det var som ledamot av detta
utskott den nyvalde lade i dagen mycken fasthet och
självständighet. Förövrigt hyste han inga höga tankar om ställningar och
förhållanden i ständerförsamlingen, ty — skriver han själv — under sin
vistelse där lärde han inse, “huru ringa gott kan uträttas vid
Riksdag. Där tillgår, som i allmänhet, ja nästan sämre. Var ser på sitt,
men ej på landets bästa. Jag var ej utan frestelser, men Gud
bevarade mig för alla snaror".
För sin orts intressen ivrade Jonas Kjellberg på flera sätt, och
hans liv fylldes av en oavlåtlig strävan att höja samhällets sociala
och andliga liv. Det märkligaste han gjorde var den stiftelse, som
under namnet Kjellbergska flickskolan bevarat hans namn åt
eftervärlden. Den betydliga penningsumma, vilken han år 1826 gav med
varm hand och vilken avsåg att förverkliga hans älsklingstanke —
en stor, fri undervisningsanstalt för flickor ur stadens borgarfamiljer
— har efter hans död burit rika frukter. Ofantligt många av
stadens borgardöttrar ha nämligen genom denna stiftelse åtnjutit
uppfostran.
Jonas Kjellberg dog den 14 april 1832 å sin egendom Storeberg i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
