Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Södra Vägens början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom hit från Fagerred i Halland, där han som ung magister haft
anställning som privatlärare. Det erkännande, hans lärareskicklighet
vid en examen därstädes erhöll av göteborgsbiskopen Bruhn, bidrog
tvivelsutan i sin mån till att M. kom till Göteborg. Emellertid
stannade han icke vid Realgymnasiet längre än till 1848, då han
grundlade en egen läroanstalt i huset n:r 70 vid Drottninggatan — den
Meijerbergska skolan — vilken under hans adertonåriga ledning
tillvann sig stort anseende och förtroende. Göteborg var då en starkt
uppåtsträvande stad med livlig kommunalanda och frigjord från
åtskillig slentrian. Meijerberg, som var en skicklig språkkarl och
tilllika en framtidens och praktikens man, deltog flitigt i kommunala
värv, särskilt vid ordnandet av stadens folkskoleväsen enligt moderna
principer och av slöjdundervisningen, en då nästan ny sak, vilken
avsåg lärjungens utbildning i en viss yrkesskicklighet för utkomsten.
Sedermera flyttade han, som förut nämnts, till Stockholm.
Sedan stiftarna avträtt, blev en av skolans förnämste lärare, fil.
mag. A. L. Schiller — död 1907 — dess föreståndare under ett kvarts
sekel. Bland lärarna märktes förövrigt sådana män som Harald Hjärne,
N. P. Ödman, Fr. Åkerblom, J. O. Rosenberg och A. Ling, förutom
flera andra. Som inspektor stod en lång tid konsul Oscar Ekman.
Under Schillers tid kom byggnaden vid allén till stånd, invigdes
den 6 november 1866 i närvaro av samhällets främste män och med
tal av konsul Ekman och domprosten Wieselgren, och i 1880-talets
mitt upphörde skolan, sedan staden 1884 exproprierat byggnaden
och givit Schiller dels en större lösesumma, dels en livstidspension
på 4,000 kronor om året.
Det var visst meningen att huset skulle rivas och området förbli
öppet eller i framtiden lämna plats för en staty — ett motstycke till
John Ericssons-stoden.
Den sistnämnda, vilken jag i förbigående passar på att omnämna,
restes 1899 och hade tillkommit genom den bekante
fosterlandsvännen och järnvägsbyggaren Claes Adelskölds initiativ samt svenske
mäns, i första rummet göteborgares, offervillighet. I den utlysta
tävlingen framkom bildhuggaren Ingel Fallstedt med det ojämförligt
bästa förslaget. Konstnären — född 1848, död 1899 — var vid den
tidpunkten bosatt i Göteborg, där han för flera framstående personers
räkning utfört mästerliga porträttbyster — “utmärkta genom sin
eleganta, nästan virtuosmässiga, men aldrig banala eller stillösa
modellering, sin slående likhet och sin livfullhet11. På vårt museum äga
vi ett par Fallstedtska byster av grosshandlaren James J. Dickson och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
