Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vasastaden i söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inkräktningen de än varit, ett måste de erkänna: att högskolan gör
sig förträffligt och att Göteborg vunnit en ny monumental byggnad,
imponerande och stilfull, till de få staden förut äger.
Under ledning av utmärkta vetenskapsmän har högskolan
lyckosamt utvecklats. I början betraktades den nya bildningshärden med
misstro av många medborgare, vilka rent ut sade ifrån att den,
såsom fullkomligt obehövlig, endast kunde bli en vacker dekoration
till smicker av de rikes fåfänga. Detta språk tydde ju inte på något
allmänt utbrett ideellt intresse. Men tiderna förändras och vi med
dem. Det högre andliga livet har börjat florera i samhället, och de
forne belackarne medgiva, att högskolan härvid verkat befruktande.
Från institutionens begynnelse ha följande män varit verksamma
såsom rektorer: professorerna Axel Kock, Hjalmar Edgren, Johannes
Paulson, J. Vising och Ludvig Stavenow. Nuvarande rektor är
professor O. Sylvan. Utom ett par av rektorerna avbildas här tre
högskolans märkesmän av de äldre uppsättningarna: professorerna
Ernst Carlson, O. E. Lindberg och Rudolf Kjellén.
Den först avbildade, professor Hj. Edgren, var en svensk-amerikansk
vetenskapsman av hög rang och tjänstgjorde såsom professor i
moderna språk vid Lincolns-universitetet i Nebraska, när han mottog
kallelsen till en professur i germanska språk vid Göteborgs
Högskola, varmed undervisning i sanskrit förenats. Såsom rektor
åren 1891—93 inlade han stora förtjänster om skolans praktiska
ordnande. Återflyttad till Amerika efter ett par års verksamhet här, kom
han emellertid tillbaka till fosterjorden såsom ledamot av
Nobelinstitutet och dog 1903.
Under den kritiska tidpunkten efter Edgrens avgång inträdde
professorn i klassiska språk Johannes Paulson såsom rektor och ledde
med “en oskattbar förening av styrka i sak och lenhet i sätt“ dess
angelägenheter under en sexårsperiod 1893—99. Vad han under dessa
år uträttade för det kulturella livet i Göteborg skall sent förgätas, säger
en hans minnestecknare. “Med sin rika bildning och sin sällsynt
nobla personlighet förstod han att vinna vänner åt högskolan på håll,
där man förut ställt sig ovillig eller kylig, och säkert är, att han
hade en högst väsentlig andel i den ställning Göteborgs Högskola
kommit att intaga så väl inom den vetenskapliga världen som i detta
samhälle“.
Professorn i historia och statskunskap Ernst Carlson hörde liksom
Paulson till högskolans första uppsättning av lärarekrafter och var
före kallelsen lektor vid Göteborgs Realläroverk. Under hela sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
