Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid Landalaledet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom granne hade Brantdalagården egendomen Götaberg, på vars
grund Vasakyrkan reser sina murar. Platsen är icke historiskt
minnesvärd, men den forna manbyggnaden iliustrerade förträffligt ett av de
gamla trevliga landerierna i stadens utkanter, vilka beboddes av
stadens borgare i en tid, då detta var landsbygd.
Omgivningen var nog så pittoresk. På höjden låg en röd stuga
och en smedja, vid planket några träd och ett duvslag. Och bakom
gick en ärevördig allé fram till Leontinedals lilla herregård, belägen
strax vid nuvarande nya latinläroverket. Ser man noga efter, kan
man mellan Vasakyrkan och Landsarkivet än i dag se en liten bit av
den nämnda allén.
Det väster om Götaberg belägna Leontinedal hörde i så måtto
samman med det förstnämnda att det i årtiondena omkring
1800-talets mitt beboddes av samma familj. Oldfadern, Johannes Carlsson,
och dennes son Johan Fritz Carlsson voro på sin tid stadens störste
och rikaste slaktare.
Den förstnämnde hade redan 1827 avlagt sitt mästerprov i
slakthuset vid Drottningporten, etablerat sig och haft mycken tur. Utom
Götaberg, som han arrenderade, ägde han det berömda Gunnebo.
Detta blev, som bekant, en av spillrorna vid Hallska förmögenhetens
kända skeppsbrott, och den härliga egendomen köptes av slaktaren
Carlsson för en summa, vilken han lär ha tagit igen ensamt genom
försäljningen av takets kopparbeklädnad. Nu började, har
Schöld-ström en gång berättat i en uppsats om Hallska domänen,
Gunne-bos mångåriga förnedringstillstånd. Allt som kunde flyttas från
stället och säljas — marmorstatyer, vaser, fontäner, balustrader,
orangerier, möbler m. m. — realiserades. Det enda som skonades var
haut-och basrelieferna samt träsniderierna, vilka lyckligtvis ej utan mycket
besvär läto bortflytta sig, några möbler samt Frullis mästerverk, de
fyra statyerna i stora salongen, “Årstiderna*.
Johannes Carlsson dog 1866. Hans son, Johan Fritz C., var den
siste slaktarmästaren som examinerades i Göteborg före det gamla
slaktarämbetets upphörande. Det skedde den 4 juni 1847. Han hade
lika god tur som fadern, innehade stadens största slakteri och bedrev
en lika betydande som lönande köttexport på England. Han bebodde
Leontinedal och en tid Götaberg.
Båda Carlssönerna voro befryndade med värden på Lorensberg,
Robert J. Graf, vilken var gift med Johannes Carlssons dotter.
Götabergsområdet hade sina gränser vid Lorensberg i öster,
Wohl-fartska plantaget i norr och landeriet Lyckan i söder. Mellan dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
