Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lorensberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livet och var en högt uppburen styresman såväl i Frimurareorden
som i Par Bricole.
Jonas Philipson återigen, vilken insamlat pengarna till Wadmanska
minnesmärket, var medarbetare i Handelstidningen och förövrigt
populär teaterförfattare och visdiktare. Född 1826, död 1891, hade han
börjat sin bana i Bonnierska boklådan, var ett tag sin egen
bokhandlare och blev snart bekant i samhället för sitt glada humör och
sitt kvicka ingenium, sin lekande förmåga att skriva visor och
tillfällighetsvers, sina ypperliga sällskapsgåvor, förmåga att sjunga
kupletter o. s. v. Därigenom kom han in i sällskapslivet. Och
naturligtvis slöt han som andra sig till den tidens stora, allt dominerande
föreningar, Skarpskyttekåren och Frivilliga brandkåren. I den
förstnämnda var han trumpetare i det kompani, där skolmannen
Meijer-berg var kompanichef och redaktör Hedlund korpral, och i
brandkåren var han andre sekreterare.
Dessförinnan hade han emellertid slagit igen boklådan och givit
sig in på den bana, som för hans återstående liv blev hans:
tidningsmannens. Hedlund hade nämligen efter sin ankomst hit upptäckt
den trevlige och fyndige bokhandlaren och från 1853 var denne fästad
vid Handelstidningens redaktion, där han verkade under en följd av
år som referent, översättare och slutligen som tidningens kassör.
Han var kamrat med Viktor Rydberg och utgav i gemenskap med
honom en liten tidning Tomtebissen, för vilken Ph. var den
egentlige redaktören och vars innehåll mest var av kåserande och
novellistisk art.
Det var tydligt att en man med Philipsons läggning och gemyt
skulle omfatta det glada ordenslivet, sådant det särskilt i Göta Par
Bricole gestaltar sig, med det varmaste intresse. P. B. tog tidigt emot
honom med öppna armar och den tiden fanns det väl i Göteborg
knappast någon mer hängiven ordensbroder än Ph. Han blev
ett skinande ljus, klev inom kort upp i ceremonimästarestolen och
slutade som ordförande i arbetsgraderna. Här var Ph. riktigt i sitt
esse, här presenterade han sin älskvärda sångmös mest lekfulla barn
och när han exempelvis sjöng sången om En äkta bricollist, satte
han in i den lustig och juvenalisk syn på bricolleriet.
För teatern skrev han en hel del, bland annat ett par revyer
eller nyårspjäser, som det då hette, i kompanjonskap med Aron Jonason
och Gustaf Mallander, och hans kvickhet och fyndighet i dialogen,
hans ledighet i verskonsten samt hans fina musikaliska sinne gjorde
honom synnerligen ägnad att odla detta slags författarskap. Av hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
