Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra ställen vid Södra vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyckan var, som vi veta, ett litet idylliskt lantställe på sluttningen
bakom Lorensberg och gjorde verkligen skäl lör det vackra namnet.
Den gamla huvudbyggnaden låg inbjudande och fridfull på sin höjd
i fonden av en gammal stämningsfull allé. Ängarna sluttade
behagfullt ned mot Södra Vägen, solen silade sitt ljus genom trädkronorna,
vilka i den rätta årsens tid böljade som ett hav av grönska. Och
nedanför lågo parken och den forna Kalfgatan på gränsen till
Lorensberg i en mystisk halvdager.
Jag sade att ställets namn var vackert. Man kan också tillägga
att det var mera rättvist än det ganska fula namn som det bar på
1700-talet — Bödelslyckan. Ty så hette det en gång, när stadens
galgebacke eller avrättningsplats låg ute vid Getebergsäng och bödeln
bodde nedåt Lorensbergshållet, där han fått en s. k. lycka åt sig
upplåten. Bödeln tåldes nämligen icke inne i staden, han var en
avskydd man, som folket undvek, ja, det gick så långt att han inte
fick begrava sina döda i den vigda jorden i staden. Och
kyrko-klockorna fingo ej ringa själaringning efter hans kära.
På våren 1772 erhöll emellertid James Marshall, vilken året 1768
börjat bedriva handelsrörelse i Göteborg, upplåtelse på stället, och
1782 överlät han det i sin ordning till handelsmannen Johan Bagge.
Denne tillhörde den bekanta släkt, som från Marstrand inkommit till
Göteborg och under senare delen av 1700-talet och i de första
årtiondena av 1800-talet gjorde så anmärkningsvärda insatser i stadens
kommersiella liv. Efter Johans död fick hans änka Ingrid Bagge
1792 besittningsrätten till Lyckan.
Sju år senare överlät fru Bagge med behörigt tillstånd
besittningsrätten till landeriet på kommerserådet Peter Peterson, en ansedd
göteborgsgrossör, som började driva köpenskap här redan 1777 och
med tiden vann en betydlig rikedom. Han gjorde också allt för att
försköna stället, gjorde det fint och förnämt i överensstämmelse med
tidens smak. Det var de sirliga manerens tid, då de gamle
spat-serade i knäbyxor och brokiga rockar med veckade halskrås och
spetsprydda kragar, då ungdomen var galantare än nu och dansade
menuett och gavott och roade sig av hjärtans lust på herrgårdarna.
Om ställets värdinna, kommerserådinnan, har jag i uppsatsen om
Oljekvarn i detta arbetes första del anfört Marianne Ehrenströms
utsago om henne: att hon spelade violin alldeles förträffligt och att
kommerserådet likaledes var en utmärkt violinspelare och arrangerade
förtjusande amatörkonserter, i vilka de hade uppmärksamheten att
upptaga fru Ehrenström som utövande dilettant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
