Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liseberg och Burgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet och det låg en charme över stället som endast sekelgamla
anor ge.
Landeriet sträcker sig från Örgrytevägen och berget vid
Getebergs-äng ned till Mölndalsån och omfattade, förutom en större trädgård
med växthus och vinkast, en skogbevuxen kulle, där representanter
för en stor del av den svenska floran trivas och frodas. Härifrån
tedde sig ett ståtligt panorama: det vackra Örgrytelandskapet, den
närliggande staden med sina kyrkor och husmassor, den långsamt
rinnande ån med sitt bruna vatten och åsarnas buktande linjer.
Att döma av ekarnas ålder torde tiden för Lisebergsparkens
anläggning kunna förläggas till något år på 1700-talet, men därom vet
man intet. Emellertid är göteborgsfamiljen Lambergs namn under
samma århundrade knutet till stället.
Efter vad Emily Nonnen en gång berättat mig skulle det ha varit
en göteborgsköpman, kommerserådet Andersson som uppfört
huvudbyggnaden. Göteborg kunde vid den tiden — liksom både förr och
senare — uppvisa en mängd kommerseråd. Egentligen var det en
tom titel, men den var efterfikad och gavs gärna åt de rika borgarna
för visad skicklighet i affärer, men också för allmänna tjänster,
isynnerhet pekuniära, åt stat och regering.
Förenämnda kommerseråd invigde byggnaden år 1801 med en
storståtlig festlighet, till vilken stadens och ortens honoratiores voro
inbjudna och vilken fest gav glans åt ryktena många år framåt i
tiden. I festarrangementen ingick bal och illumination, och prosten
i Örgryte läste välsignelsen över stället.
Det var också en ganska förnäm byggnad, vilken, enligt en
uppgift, fått sin form av ingen mindre än Carl Wilhelm Carlberg och
sin skulpturella inre utsmyckning av italienaren Frulli.
Efter några år övergick landeriet till en annan köpman, en mycket
företagsam man, vilken, så kristen han var, icke gav den tidens
göteborgsjudar efter i lurendrejaraffärer. Han spelade också en
betydande roll i den tidens smugglarrörelse och Liseberg blev därvid
en av operationsbaserna för många lyckade kupper. Terrängen var
också gynnsam. Smuggelgodset kördes från Fässbergs och Askims
socknar, till vilka det förts från havsvikarne, och transporterades än
båtledes genom Mölndalsån, än landsvägen till Liseberg. Flera år
efter mannens död påträffades finurligt anlagda gömställen för
smuggelgods på skilda ställen å landeriet.
Från honom kom den bekanta köpmansfamiljen Melin i
besittning av Liseberg. Olof Melin d. ä. överlät år 1820 landeriet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
