Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gårda och Katrinelund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegelbruksängen, där staden fordom hade sitt tegelbruk, rullar upp
sina gröna mattor en bit ifrån. Och i ängens hörn ligga än i dag
ett par gamla lundar, där björkarnas vita stammar lysa på långt håll
över en mossbelupen raserad gärdesgård av sten. Dessa beteckna
garnisonens begravningsplatser, av vilka den ena anlades redan på
1700-talet. Efter 1834, då även denna griftegård fick mottaga en del
offer för nämnda års hemska kolerafarsot, har emellertid inga döda
jordats här.
Kyrkogårdens närhet var just inte behaglig för bebyggarna på
Katrinedal och Katrinelund. Ty den bidrog, så egendomligt det än
låter, i hög grad till traktens osäkerhet och fredlöshet i gamla dagar.
Stadens oroselement höllo nämligen till här i förra delen av
1800-talet och senare med, förrästen. När terrängen utanför de forna
stadsportarna i öster och söder lades under kultur och inte längre
gav fristad åt bovar och banditer, flydde de till den gamla
knektkyrkogården, vilken på grund av sägnerna om spökerier och onda
makter, som huserade där, skyddes av andra.
Industrien fick rätt tidigt fotfäste i dessa trakter. Hans von Gerdes
klädesfabrik vid Dämmet, tegelbruket och sockerbruket vid Katrinedal
äro sålunda väl bekanta namn i vår äldre industriella historia.
Sockerbruket anlades 1804 av en son till stamfadern för den bekanta
göte-borgsfamiljen Magnus, köpmannen Lazarus, som drev detsamma
i stor skala och därigenom var en svår nagel i ögat på de
Carne-gieska sockerbruken vid Klippan; men så brann en vacker dag året
1849 bruket vid Mölndalsån och Carnegie slapp konkurrenten.
Lazarus son Eduard Magnus, vilken, som jag förut antytt, var en
rik man, ägde och bebodde det intill Katrinelund belägna
Katrinedal, där han anlade en vacker trädgård med drivhus och vinkast och
där han odlade sällsynta blomster. Sedan blev Pontus Furstenberg,
den bekante mecenaten, ägare. Husen och trädgården ligga ännu
kvar invid Mölndalsån och längre bort i en liten hemtrevlig villa,
betecknad Lilla Katrinedal, bor borgmästare Peter Lamberg.
Förövrigt kan nämnas att konsul T. C. Reimers från 1852 på
Katrinedal drev en tapetfabrik, vilken flyttats från Aronsdal.
Den industri, som har största historiska intresset är emellertid den
som en gång gav området mellan Fattighusån och Katrinelund sitt
namn: Tegelbruksängen. Platsen omtalas redan i stadens första tid
på 1620-talet, då holländaren doktor Naal de Wijk anlade ett
tegelbruk, vilket emellertid redan i slutet av nämnda årtionde övertogs
och drevs av staden. Från slutet av 1730-talet utarrenderades emeller-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
