Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullberg och Skansen Lejonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och 22 av en tredje, allt med motsvarande befäl. Förutom krut och
annan ammunition hade 170 gånger hästskor blivit sönderhuggna
till stormhagel. Befälet å fästningen fördes av den tappre Mårten
Krako.
Danskarne hade väntat att finna gravarne istäckta och trodde nog
att på Gullberg finna förrädare och klenmodiga, men de bedrogo
sig. Töväder och regn hade fyllt gravarne med flera fots vatten
över isen och besättningen bestod av hjältemodiga män.
Försvaret av Gullberg vid detta tillfälle är, tack vare den
man-haftiga fru Emerentia Krakos ingripande, en av den svenska
krigshistoriens mera uppmärksammade episoder. På sex timmar företogo
danskarne ej mindre än fem stormningar, men Krako avslog dem
alla. Han begagnade, säger en hans minnestecknare, s. k.
fällbom-mar eller tjocka stockar, vilka, sedan fienden mot murarne upprest
sina stormstegar, nedsläpptes och därvid krossade både stegar och
de stormande.
Emellertid blev hövitsmannen under striden sårad i armen och
råkade bryta ett ben, så att han inte själv kunde föra befälet. Hans
hustru trädde då i mannens ställe och förde befälet med både lycka och
framgång.
Då kung Christian såg, att han med stormstegar ingenting kunde
uträtta, försökte han med s. k. petarder spränga fästningsporten och
detta lyckades bättre. Danskarne inträngde i portvalvet, men där
möttes de av nytt motstånd. Fru Emerentia hade nämligen med
soldathustrurnas hjälp tillbommat valvet med tunnor, kar och annan
bråte, som hindrade de anfallande att komma in. Medan de sökte
bryta detta hinder lät hon draga upp ett par kanoner, laddade med
avbrutna hästskor och annat järnskrot, på ett nära porten stående
hus och fyrade av. Och slutligen lät hon koka lut, vilken från vallen
hälldes över fienderna, så att de, enligt hennes egna ord, “blevo
liggande i valvet och omkring porten som skållade svin“.
Överallt, där faran var som störst, såg man “som en svajande
fana hennes rutiga kjortel". När krutet började tryta och hon fann
krutkammaren låst, lät hon spränga dörren och utdela krut.
Hövitsmannen för knektarne Sven Svensson i Ramnaklev misstänkte hon
av feghet hålla sig undan och fann honom också på ett hemligt
rum.
— Här är inte tid att svala sig, förklarade hon, i det hon tog
den fege i benen och stötte till honom, så att han blev liggande i
“sitt eget skarn“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
