Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullbergsbroområdet och Stampen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan Gamla kyrkogården och Östra Realskolan, vilken
uppfördes 1905 efter ritning av Yngve Rasmussen, ligger Spårvägarnes
huvudstation, där en stor del av de elektriska vagnarna få vila ut
tills morgonen, då den hemlighetsfulla makten i en tunn, skimrande
koppartråd åter kör ut dem i världsvimlet. Stationen med kontor
och stallar var färdigbyggd 1902, då den första elektriska linjen
Järntorget—Slottsskogsgatan den 18 augusti öppnades.
Frågan om spårvägar kom på dagordningen här i staden 1873,
men löstes först 1877, då stadsfullmäktige efter åtskilliga utredningar
beslöto bifalla en ansökan om koncession på 40 år å hästspårvägar
inom staden, som ingivits av danske undersåten, kapten Juel. På
våren 1878 påbörjades anläggningen, som övertagits av ett engelskt
bolag, The Gothenburg Tramway Company, Ltd. I september 1879
öppnades den första av de fyra bestämda linjerna, Stigbergsliden—
Brunnsparken, och detta var naturligtvis en stor händelse för den
tidens Göteborg. Den 24 juni 1881 öppnades linjen till
Getebergs-äng, den 15 december samma år till Redbergslid och den 5 oktober
1882 till Slottsskogen.
De nätta spårvagnarne, vilka rymde 22 personer, äro ännu i gott
minne. Men nog bedrevs det djurplågeri vid hästspårvägen.
Vagnar-nes ideliga stannande och igångsättande när som helst och var som
helst på linjen sleto ut de starkaste hästar på jämförelsevis kort tid.
Ett kvarts sekel vid pass gjorde hästspårvagnarne sin tjänst. Vi
hade på allvar kommit in i elektricitetens tidevarv och nu gällde det
att även här binda den elektriska gnistan i våra samfärdsmedels tjänst.
Staden tog resolut sitt parti. Och år 1899 uppdrogs åt
Drätselkammaren att lösa in det engelska bolagets koncession och
kommunali-sera spårvägarna. Vid värdering av den övertagna egendomen visade
sig denna kunna uppskattas till 344,186 kronor, och då hela
löse-summan var 1,282,400, erlades för koncessionen ej mindre än 938,214
kronor. Tillträdet skedde den 1 januari 1900 och anläggningarna
började året därpå samt voro färdiga 1902. Ledningen anförtroddes
åt den samtidigt utnämnde spårvägsdirektören ingeniören Sigfrid
Edström och samhällets utvecklingshistoria kan knappast uppvisa ett
så raskt bedrivet allmänt företag, som anläggningen och utförandet
av de elektriska spårvägarne. Vi gingo här och invaggade oss i den
föreställningen, att allting måste gå långsamt för att gå väl, och
broar och kajer och mycket annat hade gjort detta till en trosartikel.
Men så kom där en man utifrån, av svensk börd, med vida vyer,
kraft och ungdomlig arbetslust, med en god portion elektricitet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
