Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Fattighuset och Fattighuskyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är borgerskapets fattighus. Inne på gården står en kölna,
vilken apterats till kyrka, och denna är fylld av människor. Herrarna
med Ekman i spetsen träda in, medan skarorna vördnadsfullt öppna
leden; de taga plats på en rankig bänk, nicka glatt igenkännande,
när de upptäcka en och annan förnämare dräkt bland dessa massor
av grova och brokiga kläder. Ty till de fattiges tempel förirra sig
också de rike, som törsta efter gudsordet.
Psalmen ljuder. När de sista tonerna förklinga träder på
predikarens plats en enkel, svartklädd man. Hans ansikte präglas av det
djupaste allvar och ögonen flamma av trosvisshet. Han knäpper
händerna till bön, han öppnar läpparna och ut strömma gripande,
hjärtevarma ord. Han vädjar till de församlades hjärtan, och alla
äro djupt gripna. Solens strålar flöda genom fönstret och lysa på
prästen, men man märker icke hans torftiga yttre och ej heller det
fattiga och fula i omgivningen. Alla paramentikens praktverk, all
världens guld och purpur skulle icke kunna ge honom högre glans
än solens guld och elden i hans själ i detta ögonblick.
Sedan han slutat, vilar han en stund. Men snart tar han åter
till ordet. Nu är han inne på ett nytt ämne. Han talar bevekande,
övertygande om människans plikt att hjälpa nästan. Han talar om
de fattiga barnen därute i världen, de som hjälplösa frysa och hungra,
om synd och last och brott, varav oskyldiga lida; han vill
rädda dem, han, barnavännen, och beder sina åhörare om hjälp.
Han har grundat en friskola för fattiga barn, där skydd och värn
skall bjudas de armaste. Och därtill behöver han pengar. Han talar
sig varm, men de ord han sår gror i åhörarnas hjärtan.
Psalmsången ljuder ånyo och under densamma rusa alla fram mot
predikanten. Han står bredvid ett bord och på detta har han ställt
en skål. I den flyga klingande mynt, guld och silver i växlande
mångfald. De som icke ha mynt taga sina ringar, kedjor, berlocker
och offra för ett ädelt mål.
Till sist skingras skarorna. Då de höge herrarna komma ut i
det fria, se de begrundande på varandra och kasta allvarliga blickar
på folket. En av dem tar upp sin dosa, luktar betänksamt på
innehållet och säger slutligen, med djup tonvikt på orden:
— Ekman, din präst är verkligen en mästare i ordets konst______
och det synes och höres att den mannen vill in i himmelriket.–––
Ett och ett halvt sekel vid pass ha efter denna episod runnit bort
i tidens flod. Det torftiga bönehuset jämnades omsider med jorden
och den nämnde väckelsepredikanten som hade så många gripande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
