Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ramberget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således förut praktiserats. Och i följd därav kan det vara intressant
att veta, att Rambergets manufakturverk drev ett valsverk, fyra
stålugnar och tre knipphamrar, vilka årligen utsmidde 23,000 centner
stål. Verket ägdes av den i Göteborgs tidigare köpmansliv bekante
engelsmannen Alex. Barclay och grosshandlaren A. Wahlstedt.
Vidare må det Keillerska skeppsvarvet vid älven nedanför berget
nämnas.
Ramberget har alltid varit föremål för göteborgarnes livliga
intresse. Åtskilliga planer framkommo också under senast förflutna
halvseklet att plantera på berget. Och i slutet av 1850-talet fingo dessa
planer ett kraftigt stöd av grosshandlaren P. Dickson, av den bekanta
göteborgsfamiljen, vilken för ändamålet ställde 3,600 riksdaler till
Hushållningssällskapets förfogande. Ramberget planterades och nödiga
stängsel uppfördes. Sedan dess har vegetationen kraftigt utvecklats.
En annan man, som ägnade Ramberget stort intresse, var
fabriks-mästaren J. A. Rossing, Frivilliga brandkårens bemärkte stiftare,
vilkens liv och gärning av mig förut skildrats. På gamla dagar
sysslade han med odling av mullbärsträd på berget, för att därmed
livnära sina silkesmaskar. Den mångfrestande mannen hade nämligen
fått för sig, att det skulle gå att framställa silke här uppe i vårt kalla
klimat.
Ett gott stöd i sina strävanden fick Rossing på 1860-talet i
komministern i Christine församling Gustaf Sellman, vilken byggt en liten
villa därute, benämnd Ramberga. På sluttningarna ovanför denna
lät han föra massor av matjord, varefter han sådde och planterade
av hjärtans lust. Resultatet blev en verklig idyll.
Det var en vacker tanke, dir. James Keiller senior förverkligade,
när han 1907 skänkte Ramberget till Göteborgs stad för att där
inrätta en folkpark. Sedan anläggningen året därpå den 3 oktober
invigts har den blivit mycket favoriserad, isynnerhet av Lundbyborna,
men också av innevånarne i den äldre staden. Varje besökare
instämmer gärna i den vackra önskningen, som ristats på hällen vid
södra uppfartsvägen till Keillers park:
Må ung och gammal
i grönskan trifvas.
Vinne de styrka i hvilostund.
Råde här glädje
och ädel gamman.
Hållas i hälgd må hällar och lund.
A. U. Bäåth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
