Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindholmen och Sannegårdstrakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnda år gav norske kungen gästabud på Lindholmen för jarlen,
varvid denne förkunnade att sändebud voro komna söderifrån för
att å danske kungens vägnar inleda och avsluta förlikning rörande
de tvister som föranlett det tillärnade krigståget. Detta blev också det
året inställt.
Att slottet tillhörde Norge torde kunna ledas i bevis, liksom ock
att socknarne Lundby och Tuve lydde under samma välde. Kung
Hakon var tydligen, säger en historieskrivare, hemma i sitt eget land,
när han befann sig på Lindholmen, lika mycket som Birger Jarl
befann sig i Sverige, då han samtidigt låg vid Gullbergs hed.
Ar 1333 är Lindholmsslottet däremot i svensk ägo och besöktes
rätt ofta av konung Magnus. När bytet skedde och av vad
anledning känner jag däremot inte.
Vid midsommartiden sistnämnda år vistades konungen jämte
modern och systern samt en stor del av det svenska riksrådet på
Lindholmen. Det var en lysande samling av landets yppersta män och
kvinnor som gästade slottet, och man förmodar, att det var vid detta
tillfälle som en viktig uppgörelse ägde rum mellan konungen och
systern rörande hemgiften i det blivande äktenskapet mellan henne
och hertigen Albrecht af Mecklenburg, med vilken hon som barn
blivit trolovad. Hemgiften skulle utgöra 5,000 mark silver, men det
var ont om pengar i konungens skattkammare, varför det dröjde
ännu många år innan pengarne kunde utbetalas.
Krönikören, som stundtals är ganska poetisk, beskriver
kunga-modern, hertiginnan Ingeborg, som en vacker dam, om vilken
skalderna sjöngo hänförda sånger. Hon och hennes dotter företogo flera
utflykter i omgivningarna. Den bullrande staden på hinsidan fanns
icke då. Man såg i stället en leende slätt, där hjordar och hästar
gingo i bet. Den hörde under byn Eklanda. Örgryte kyrka syntes
i fjärran, och åt andra hållet blickade Älvsborgsfästet från sin
höjd, speglande sig i älven. Vad vi nu kalla Klippan hette
“Skinnar-klippan". Hög skog fanns här och där och på höjderna lummiga
ekar. Åt väster kunde kungen från sina fönster njuta anblicken av
fjorden, men mest storartad var utsikten öster ut över den vida dal,
genom vilken älven slingrar sig.
Bland senare herrar på slottet namnes 1419 en Nils Bojesen och
vidare en riddare vid namn Svarte Jens.
Under Gustaf Vasas tid voro planer å bane att flytta Ny Lödöse
— Göteborgs företrädare i Gamlestaden —■ till platsen omkring
Lindholmen, men ståthållaren på Gamla Älvsborg, Gustaf Olofsson Stenbock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
