Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Varvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter tolvte Carls regering inträdde en lång period av lugn, för
att inte säga overksamhet’ på Nya Varvet. Frihetstiden hade gått in
och med den en annan uppfattning av Nya-varvs-stationens betydelse
för Göteborgs försvar. Åtminstone bestämdes 1756 att
göteborgs-eskadern ej, som förut, skulle bestå av linjeskepp och fregatter, utan
endast av galerer och mindre fartyg, såsom kanonbåtar, slupar o. s. v.
Som förut antytts hade ett helt litet samhälle vuxit upp därute
på stranden av Älvsborgsfjorden. Det låg avskilt för sig i idyllisk
ro, de stora kasärnerna, som bilda en öppen fyrkant, beboddes av
manskapet, under det officerarna logerade i omgivningarna och i
trevliga lanthus i Majorna.
Underbefälet bebodde dels egna småhus, omgivna av väna
trädgårdstäppor, dels mindre kronohus. Och ett utmärkande drag hos
den tidens amiralitetsfolk var deras lust att försköna sin omgivning,
att så och plantera.
Frukten av detta natursinne har berett glädje åt generationer.
Yviga lindalléer, härliga trädgårdar med måleriska lusthus, kastanjer
och lönnar, en ståtlig park med sekelgamla träd, bergavsatser och
stigar, som skuggas av tall och björk och gran, allt detta ger
tillsammans en oas som verkar överraskande i denna annars
skogfattiga trakt.
Intressantast är kanske Grottparken, vilken anlades för många år
sedan av en revisor F. Lybeck. I fonden framträdde den gamla
brunns-paviljongen med sin pilasterprydda fasad, vilken stämde så bra med
omgivningarna. Många år hade den på nacken och många år ha ock
förflutit sedan den utgjorde medelpunkten i amiralitetets glada och
otvungna sällskapsliv.
Ett stycke från parken ligger den gamla flottstationens griftegård.
Det är tyst därinne under skuggande trän, benhuset i hörnet ser
ut att falla samman av ålder, mossbelupna vårdar vittra, men i
allmänhet är kyrkogården väl hållen och nyare gravar pietetsfullt
ansade. Några namn från de stora krigiska tiderna ha ej bevarats på
vårdarna; de som framträda hava i allmänhet burits av män som
tjänat göteborgsamiralitetet det sista halv- eller trekvartsseklet av dess
tillvaro. Jag skall anteckna några av dem, som här fått sina sista
vilorum och vilka möjligen kunna ur genealogisk synpunkt
intressera.
Den grav, som jämte den Appelbergska mest imponerar genom
sin form — en stor jordkulle med ett massivt järnkors — gömmer
stoftet av flottstationsbefälhavaren och konungens troman, kommen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
