- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
784

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ny Älvsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-överstelöjtnants-]{+överstelöjt-
nants+} grad
när han grep
företrädarens
fallna
kommendantstav.

Med von
Qvantens
inträde på
Älvsborg följde
ett strängt
regemente,
vilket nog
varit till nytta,
om det inte
i många fall

varit fullkomligt meningslöst och ytterst gått ut på att tillfredsställa
kommendantens högt uppblåsta fåfänga. Den pompösa militära
apparaten därute är förut omtalad, liksom det är antytt, att han försökte
spela Don Juan vid de av honom med förkärlek arrangerade balerna
därute. Han lär då ha varit övermåttan löjlig, men det var inte värt
att de unga militärerna på minsta sätt lade vanvördnad i dagen, eller
försökte slå gubben ur brädet, ty slikt medförde lätt en arrestering.

Carl Gustaf v. Qvänten regerade på Älvsborg till 1858, då han
tog avsked och flyttade till huvudstaden.

Han efterträddes av majoren Henrik Elof von Norrman, förut
omtalad i samband med Göteborgs Trädgårdsförening, vilken han
på sin tid stiftade. Norrman var också en ganska originell man,
men ingalunda löjeväckande.

Med hans kommendantstid följde en ny ordning. Alla löjeväckande
petitesser i etikettsväg, alla onödiga reglementen, parader och saluter,
som gått i arv från von Qvantenska tiden, slopades obarmhärtigt.
Ja, det gick så långt att von Norrman en gång uraktlåt att salutera
Carl den femtonde, när han passerade fästningen 1861, för att på
en svensk-norsk eskader härifrån övergå till Norge. Denna
ohövlighet tolkades naturligtvis som glömska, men den kunde också ha sin
grund i kommendantens motvilja för den Bernadotteska dynastien,
vilken han just inte såg med blida ögon.

För övrigt höll kommendanten så litet på det militära bruket, att
han för det allra mesta gick civilklädd inom fästningens område.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 5 15:23:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0784.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free