Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här längtar till landet och skogen, när sommaren står för dörren och
de första svalorna komma. På så sätt får varje sida av naturen sina
beundrare.
Men huru tyckena växla — ett har alltid de instängda, av en
lång och grå vinter pinade och nedstämda storstadsmänniskorna
gemensamt: en djup, outsäglig längtan till friheten i naturen, den evigt
föryngrande. Det är ett drag hos storstadsmänniskorna som aldrig
utplånas. Det har funnits där förr och det finnes där än. Det har
gått igenom generationer göteborgare — kanske mer berättigat och
förklarligt förr i världen, då Göteborg låg inklämt mellan vallar och
bastioner och inte var en så vacker och ljuvligt grönskande
sommarstad som nu.
Man hade inte så välbeställt i det gamla Göteborg, när det gällde
grönskande oaser inom stadens hank och stör. För hundra år sedan
eller så fanns ingen Brunnspark, ingen Trädgårdsförening, ingen
Kungspark, ingen Vasapark, ingen Hagaplan, inga spelande fontäner
och blomstergrupper på offentliga platser. Den enda
promenadplatsen i stadens omedelbara närhet var Gamla allén utanför
Kungsporten.
Det var således inte underligt att den tidens göteborgare helst
undveko att vistas i staden sommartiden. Tack vare den dåliga
dräneringen och den primitiva renhållningen var det kvavt och osunt
mellan väggarna, bristen på de gröna lungorna var kännbar och
utsikterna stängdes av gråa murar.
Men det var inte så lätt att komma från staden.
Kommunikationerna voro bristfälliga. Ut skulle man emellertid, åtminstone om
söndagarna. Ju längre bort desto bättre. De som inte föredrogo
en tur till Pölsebo, Färjenäs och Nya Varvet i väster eller
Örgryte-landskapet i öster foro uppåt älven till Lerje och Agnesberg eller
med landsvägsskjuts till Jonsered, Floda och Nääs.
För dylika utflykter fordrades emellertid, har en gammal
göteborgare berättat, ganska vittomfattande förberedelser för anskaffande
av åkdon och hästar. Och för det mesta medfördes eget matförråd,
vilket på de ställen, där det fanns restauration, tillreddes mot
betalning. Särskilt voro Högen och Lerjeholm omtyckta tillflyktsorter. Nära
det förstnämnda kunde man meta lax i Säveån. Och vid Lerje fanns
ett litet vattenfall och en härlig park. För att nu inte tala om det
inbjudande utvärdshuset, vars balkong, som vette åt parken, var en
omtyckt plats för middagsätande gäster.
Den som hade råd att hålla sina familjer sommarnöjen ville partout,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
