Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan finnas till; ty vattnet ensamt gör det visserligen icke. Säg sedan,
om icke allt detta sammanlagt bildar ett rätt vackert marstrandsarbete?
Man har sagt, att livet i Marstrand skulle vara stelt. Ingenting
kan vara mera ogrundat. Marstrands egenskap av lantlig stad med
fritt utrymme, grönska och promenader talar i och för sig tillräckligt
däremot.
Ungefär mitt på Marstrand befinner sig S:t Eriks grotta, 24 fot
bred och 30 fot djup. Få torde de badgäster vara, som icke någon
gång besökt henne och lyssnat till de sägner, som i folkminnet knyta
sig vid stället. Under något av de många angreppen på fästningen
skall hon hava tjänat en del av stadens inbyggare till tillflyktsort.
Icke långt därifrån ligger Nålsögat, egentligen en lång och smal
bergsremna. Såsom vi veta lära mer och mindre fetlagda badgäster
här understundom anställa försök, vilka — enligt sägen av färskare
datum — för en och annan icke avlupit utan fara.
En fara av annat slag, men icke mindre hotande, är på ett
särdeles fyndigt sätt övervunnen. Stadens gatläggning är särskilt
lämplig för benbrott; en vanlig fotvrickning vore i de flesta fall en
oundviklig följd av dess begagnande. Men från allt detta räddas man
genom Trampen.
Trampen utgöres av stora stenar, ofta så stora, att man på dem
med bekvämlighet kan taga ett par steg och tvenne personer mycket
väl mötas. Denna tramp ligger stundom mitt på gatan, då inga
åkande här förekomma. Men om man måste gilla sättet att för
jämförelsevis gott pris göra gatorna gångbara, måste man rent av
beundra själva benämningen. Huru ursprungligt svenskt låter icke
detta tramp? Det skall ock ständigt lända det marstrandska
språksinnet till ära.
En annan benämning, som förefaller skämtsam nog, bäres av en
gata, vilken egentligen består av tvenne branta backar, en uppför
och en utför. Hon kallas Dygdens stig, eller på folkets språk
Döj-dens väj. Att vandra Dygdens stig i vintertid med isbelagd tramp
måste vara prövande nog.
Då jag ovan sade, att inga åkande finnas, kan det synas som
om jag förgätit — hästen. Nej, ännu ägde Marstrand, eller rättare
Carlstens fästning, kvar sin springare, vilken beundrades av hela det
uppväxande släktet.
Men nere vid hamnen ligga de bevingade hästarne — Marstrands
vackra flottilj av segelslupar. Deras förare äro mönster av
kallblodig-het och säkerhet. För en krona i timmen låta de sina kunder känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
