Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖCKERÖ OCH HÖNÖ.
FRÅN SUNDET mellan dessa båda öar är vägen till Kattegatt
inte lång. En kvarts timmes segling, och vi nå de yttersta
skären. Utanför ligger havet i hela sin vidd, inga holmar och skär
skymma blicken. Fradgande böljor slå mot Bollskärens klippor, i
vars skrevor sjöfågeln häckar och vars reden han under ängsliga
skrin bevakar.
Seglarne, som färdas på de stora haven, synas sällan i detta
skär-uppfyllda vatten, ty här är ingen segelled; stråkvägen ligger så långt
ut, att fartygen stundom avteckna sina konturer i ett töcken. Skulle
något större fartyg råka in mellan dessa skär är det olyckan som drivit
det hit, dimma och storm och felpejling av landet. Kommer det då
i lotsens säkra händer är faran över, ty nödfarleden går helt nära,
norr om Torrbo skär, som visar sin jättehöga järnbåk som en triangel
mot horisonten. Men är det dömt till undergång rider det upp
på de dolda, förrädiska brotten och delar samma öde som många
förut.
Gå vi i land på de stora holmarne som ligga utanför kusten
finna vi vilda klyftor, hålor och sänkor i bergen. Lösryckta block
ligga strödda runt omkring, stundom ute i vattnet, och människorna
fråga, vilka hemlighetsfulla makter som åstadkommit detta sceneri.
Geologen säger, att de stora grytorna i urberget blivit utsvarvade av
stenar, vilka satts i rörelse under den väldiga isperioden, då klipporna
byggdes, men folket, som sällan nöjer sig med torra förklaringar
över fenomenen, ser naturen i romantikens ljus och väver underliga
sägner. Jättegrytorna i bergen ha uppkommit i en tid, då trollen
härskade härute — väldiga jättar, som hade krafter nog att urhålka
kittlar i bergen. I dem kokade de sin mat, och då de byggde sina
hus vredo de lätt som i en barnlek stycken ur bergen, lade det ena
över det andra och fingo på det sättet en boning värdig dessa
människobarn.
Den levde i hedenhös denna människostam, tills Kristi apostlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 5 15:23:51 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0807.html
