Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älvs mynning för att möta köpmännen i det gamla Konungahälla.
Lummiga ekskogar susade i den tiden på öarne och holmarne, där
nu ljungen och sumpmarkernas gräs tagit herraväldet. Och på
Öckerö reste sig det gamla hednatemplet. Här blotade vikingarne
åt gudarne och här offrade vid altaret en gång tre nordiske
kungar.
Då nya tiders morgon grydde, landsteg emellertid Sigfrid, den
nitiske förkunnaren i dessa trakter av fridsfurstens lära. På hans bud
försvunno avgudabilderna ur templet, helgonbilderna trädde i deras
ställe och från altaret bjöd den heliga madonnan frid och försoning.
Vikingarna avtvådde i dop- och offerkällorna sin hedniska tro. Olof
Skötkonung drog kristnande genom det gamla Viken, och efter
honom följde Hakon, kung av Norge, berömd i hävderna. Han röjde
vägar och bröt bygd och gav välmåga åt skärgården. Och legenden säger
att den gamla kyrkans grundmurar ännu i dag erinra om honom.
Huruvida dessa äro så gamla, är emellertid tvivel underkastat. Men
man får antaga, att det gamla avgudatemplet låg på denna plats.
Annars förmäler en av de legender, jag antecknat härute, att den
första kristna kyrkan i denna del av skärgården skulle uppförts på
Hönö. Ligger det någon sanning häri, skulle Hönötemplet i så fall
uppförts före den äldsta Öckerökyrkan.
Såsom vittnesbörd om att ön var befolkad redan under
stenåldern må nämnas gjorda fynd, bl. a. av en offersten. Öns namn är
förövrigt uråldrigt och härledes från Eikreyjar eller Ekreyjar, som
skall betyda Ekarnes öar. Som ovan sagts funnos här också i
forn-tima rika ekskogar, vilka skövlades såväl av danskar som
engelsmän och holländare. De sistnämnda skola ha använt virket till sina
flottor. Återstoden strök med under sillfisket på 1700-talet såsom
bränsle vid trankokerierna.
Som jag i det föregående antytt voro sunden och fjordarne mellan
Ekarnes öar mötesplatser i forntima för de nordiska rikenas flottor,
antingen de bekrigade varandra eller samlades till gemensamma
härfärder. Öckeröns stoltaste minne är ock det ståtliga ting, som hölls
där på 1250-talet av konung Hakon.
Sedan den tiden äro flera dokument utfärdade från Öckerö av
norske kungar och hövdingar, men efter Bohusläns förening med
Sverige förekommer namnet sparsamt i annalerna. I senare tiders
krigshändelser skymtar det fram någon gång, likaså i historierna
från den stora smugglartiden, men ön sjunker snart nog ned till sin
nuvarande ställning som fiskläge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
