Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på nytt i sitt flor. Folket hämtade sig något. Man brukade jorden
med större förstånd.
Nya nödår skulle man emellertid inte undgå. 1831 var ett
synnerligen hårt år. 1837 likaledes. Öborna hade i årtionden varit vana
att ösa havets skatter ur vikar och sund utanför stuguknutarna. När
sillen gick på allvar, stodo fiskarena rådvilla. Småfisket med backor
och dörjor slog dåligt ut på fjordarna. Några båtar, som dugde för
fiske till havs, funnos inte, ty i de goda åren hade man föga tänkt
på morgondagen; det var gott nog om de gamla öppna båtarna och
redskapen vidmakthöllos.
Till råga på olyckan blev vintern förfärligt sträng. Isen låg hela
vintern metertjock i Kattegatt och skärgården och Göteborgs hamn
blev inte isfri förr än i slutet av april 1838. Oaktat man försökte
bispringa de nödlidande i skärgården, dogo barn och åldringar av
svält och köld. Bränsle kunde inte anskaffas. I Göteborg måste
de förmögne träda till och göra insamlingar till nödens lindrande.
Och fattigvården anordnade massbespisning och utdelning av
mat-poletter, vilka berättigade de fattige till soppa eller ärter samt bröd
och sovel. Det var denna hårda tid som tvang folket att blanda
bark i brödet och lärde det att gräva torv ur kärrmarkerna, såsom
de gjorde på Björkö för kommande vintrars bränslebehov.
Om tillståndet skrev en prästman följande, vilket ägde sin
giltighet för hela skärgården:
“Det om hösten vanliga fisket av småsill uteblev helt och hållet
och folket, varav en stor del sällan har levnadsförråd i huset mer än
för dagen, överraskades i ett alldeles utblottat tillstånd av den
inbrytande vintern. Ehuru havet först i slutet av januari belädes med
is, medgav dock den starka kölden och den häftiga nordostvinden
under hela denna månad icke något fiske, och talrika jämmerrop
hördes från alla håll över brist på föda och bränsle, och det var
både för mig och andra ett tungt bekymmer, huru hjälp skulle
beredas för de nödlidande. Sedan början av februari blev havet
is-belagt så långt ögat kan sträcka sig och fiskaren trotsade nakenhet
och köld för att långt ute vid isbrynet driva sitt vådliga yrke. Varje
dag går han ut, ofta en mil utom de yttersta skären, och
hemkommer vanligen med en liten fångst, vilken förvandlad till bröd tystar
hungern för dagen hos de frysande och svältande barnen... Fisket
var förenat med ständig livsfara, ty en timmas häftigare vind kunde
bortföra isen och öppna havets djup. Vid hemkomsten saknade den
fattige fiskaren tillfälle att uppvärma sin genomfrusna kropp, ty hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
