Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Ä
Hönö tullutkik
ångestfylld röst till dottern — det har varit så många syndapengar
i den!
Ja, så förtälja de urgamla skärgårdsborna. Och än i dag har man
många historier att berätta om inlandspojken, som hade en sådan
tur. Och det är inte så utan att en beundrans gloria faller över
vampyrens huvud, som det så ofta gör när tid och avstånd plånat
ut de mörkaste fläckarne på slika kraftkarlars minne.
Nu för tiden går man inte tillväga på det sättet i skärgården. Man
förstorar inte gårdarna. Man håller inte ens på den gamla seden
att bevara dem ostyckade i en mans hand. När fiskarbonden dör,
går det i de flesta fall så till, att vart och ett av barnen tar sitt stycke
av arvejorden, mest för att få ett eget potisland. Vidare taga de ut
en tomt för framtida bebyggande och trädgårdsjord till den. På så
vis blir det endast småbruk av de fordom rätt stora gårdarna.
I stort sett har skärgårdsbon inte haft sinne för skogsplantering.
Vi känna till hur det blivit så. Så befallde danskarna, när de inte
brände, att Bohuslän skulle leverera timmer till sina slott och fästen
samt bränsle till Skagens fyr. De försök som gjorts i senare tider
att plantera skog ha utförts av intresserade, exempelvis
Hushållningssällskapet, vilket i början av 1860-talet skänkte 224 skålpund
skogs-frö till odlingar. En enskild person skänkte vid samma tidpunkt ett
trettiotal poppelplantor, men resultatet blev lika med noll. Man hade
ej velat inhägna någon del av allmänningarna. Därför beta kreaturen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
