Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvsund. Sillfisket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupen har en levande värld nyss stigit upp till ytan, följande
dragningskraften av värmen, begäret och ljuset. Den bleka och milda
månens ljus behagar det rädda släktet; han är den lugnande fyrbåk,
som tyckes uppegga dem till deras stora kärleksfest. De stiga uppåt,
de stiga uppåt alla på en gång; ingen blir tillbaka. Sällskapligheten
är detta släktes lag. Man ser dem aldrig annat än tillsammans.
Tillsammans leva de begravda i de mörka djupen; tillsammans
komma de om våren att hämta sin lilla andel av den allmänna
säll-heten, att njuta den, njuta och dö. Ehuru tryckta och prässade
äro de aldrig nog nära varandra; de simma såsom kompakta bankar.
“Det är“ — säga flamländingarne —- “som om våra dyner började
att simma11. Mellan Skottland, Holland och Norge tyckes en omätlig
ö hava uppstått, en kontinent hålla på att dyka upp. En gren skiljer
sig därifrån åt öster, går in i Öresund och fyller ingången till
Östersjön. På vissa trånga ställen kan man ej ro; havet är fast. Millioners
millioner, milliarders milliarder, vem skulle våga att gissa antalet av
dessa legioner? Man berättar, att en morgon en enda fiskare nära
Havre fann i sina nät 800,000. I en hamn fångade man på en enda
natt 11,000 tunnor...
De komma såsom ett blint och av ödet lett element, och ingen
förstörelse avskräcker dem. Människor och fiskar, allt anfaller dem;
de komma, de simma alltjämt. Man bör ej förvåna sig däröver;
ty orsaken är att de älska, medan de simma. Ju flera man dödar,
desto flere frambringa de under sin färd. De täta, djupa kolonnerna
bölja i den gemensamma elektriciteten endast hängivna åt sällhetens
stora arbete. Allt följer vattenvågens och den elektriska vågens
impuls. Tag på höft i massan, och ni skall bland dem finna befruktade,
eller sådana, som önska att bliva det. 1 denna värld, som ej känner
någon fast förening, är nöjet ett äventyr, kärleken en seglats. Över
hela vägen utgjuta de strömmar av fruktsamhet.
På två eller tre famnars djup försvinner vattnet under den
otroliga rikedom av det moderliga flödet, vari sillrommen simmar. Det
är ett underbart skådespel att i soluppgången se, så långt man kan
skönja, havet på flere mil vitt av hanarnes mjölke.
Tjocka, feta, klibbiga vågor, i vilka livet sjuder i livsjäsning. Över
hundratals mil åt alla håll är det liksom en vulkan av mjölk och av
fruktbärande mjölk, som gjort ett utbrott och dränkt havet.
Fyllt av liv på ytan, skulle havet därav varda fullproppat, om ej
denna obeskrivliga alstringskraft vore våldsamt anfallen av den bittra
föreningen av alla förstörelser. Uti den allmänna jakten på det döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
