Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvsund. Sillfisket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folket här, som efterapat nordborna, hade förskaffat sig en not,
med vilken de vid deras holmar fångade så mycket sill de ville.
Några misslyckades emellertid att sälja sillen i Göteborg, där de hela
dagar förgäves bjudit ut den, för att slutligen återvända och kasta
den i sjön. Detta hade gjort dem så försiktiga, att de sedan icke
öste upp mera sill i båtarne än de visste sig kunna sälja samma
dag.
Året därpå sände en namnkunnig köpman i Karlshamn, Olof Berg,
flera fartyg hit med timmer, bräder o. s. v. och byggde upp ett salteri.
En boråsare gjorde på samma sätt vid Skarvik på Björkölandet mitt
emot Hälsö. Här blev nu mycket buller, emedan
tunnbindareverkstäderna voro de första som blevo färdiga. 1 följd av bullret gick
sillen strax från holmarna. Hälsöborna fingo ingen sill i sina vadar.
Jag ryckte därför upp mina bopålar och byggde på en liten holme
vid Bovik (på östra sidan om Björkö). Här var sjön så full med
sill, att fiskarena med ringa besvär togo så mycket de hoppades få
sälja. Man var överlupen dag och natt av dem. För att skona det
goda folkets besvär att stryka segel och lägga till, restes en stång
på sillboden och avtal gjordes med fiskarena, att då flaggan hissades,
ville man handla, men när den var struken köptes ingen sill.
Denna härlighet varade i tre år, då en herre på Skäggenäs vid
namn Wulfklo sände fartyg hit för att bygga på denna holme. En
lantmätare från Norrköpingstrakten byggde mitt emot på andra sidan
om sundet — med den påföljd att sillen genast försvann. Fiskarena
fångade likväl sillen bittida på året längre norrut vid Risö, Långö,
Metsund o. s. v. i den myckenhet, att oaktat salterier och
trankoke-rier ökades varje år var det i flera år ingen brist på sill för gott
köp.
Under samma tid byggdes beständigt salterier i norra skärgården,
så att år 1767 fanns där knappt en klippa, som ägde hamn, utan att
den hade sitt salteri.
Jag kom detta år efter vanligheten till skärgården i början av
augusti, utan att på tvenne månader salta någon sill. Fiskarena
gjorde dagliga försök på alla ställen, men allt förgäves. Ty under
denna vackra årstid fördes ett så lustigt leverne och buller, att sillen
omöjligen kunde samla sig inom skären.
Utom en mängd arbetsfolk och fiskare voro hamnarna fyllda med
fartyg, som väntade på sillast. Sjöfolket, som intet hade att göra,
sökte alla tillfällen att hålla sig lustige med dans i de stora sillbodarne.
Detta blev dem villigt tillåtet av de yngre uppsyningsmännen över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
