Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södra skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täcka havsbottnen utanför Böttö och som likt korkstycken slungas
fram, då havets element äro upprörda".
Under en höststorm i 1900-talets början förliste ett fartyg strax
utanför Böttö. Man hörde de skeppsbrutnas förfärliga rop på hjälp
utan att kunna röra en lem till deras räddning. Av elva man
drunknade tio. Hade man då genom telefon kunnat varsko Brännö skulle
troligen alla ha blivit räddade.
Skeppsbrotten äro förövrigt ej så ovanliga härute. Jag avbildar
här ett par tre förlista båtar: dels engelske ångaren Amy, som blev
vrak vid Vinga 1868, dels göteborgsskeppet Harald och italienske
ångaren Mercurius. Båda lade sig en höstkväll 1899 efter en kollision
i farleden vid Gefveskär.
Söder om Böttö ligga Galtö, Brännö, Rifö, Asperö och Köpstadsö.
Av dessa är Brännö störst. Den som första gången går i land på
den sistnämnda ön observerar rätt mycken växtlighet i den skyddade
dalsänkan och ett av välmåga präglat samhälle, omfattande något
mer än ett åttiotal hus. Badgäster, som år efter år söka sig dit,
finna också stort behag i ön, som ifråga om arealen nästan mäter
sig med Styrsö.
Som jag förut i andra delen i samband med handeln antytt var
Brännö, vilken troligen bildade medelpunkten inom de i sagorna
om-talta Brännöarna, för tusen år sedan bekant som marknadsplats. I
Laxdölasagan skildras marknaderna här såsom mycket livliga och
talrikt besökta och till desamma kommo handelsmän från när och
fjärran för varuutbyten. Vår framstående fornforskare J. Alin har i
en synnerligen intressant uppsats i Skrifter utgivna av Institutet för
ortsnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola antagit att
slätten på öns östsida, som sträcker sig ned mot Asperösundet, varit
vikingatidens mycket omtalta marknadsplats.
När ön först bebyggdes är svårt att avgöra, men sedan gammalt
bildar den ett lotssamhälle med sexton å sjutton lotsar, överlotsen
inberäknad. I många år fanns också tullstation med kustsergeant
och kustroddare. Kustvakterna betjänade sig av tulljakter och snipor,
bemannade av kustroddarna. Stationerna på Älvsborg, Känsö, Vrångö,
Brännö, Kalvsund och Hönö Klova förfogade över både tulljakter
och snipor. De övriga fingo reda sig med bara snipor, vilka
emellertid voro både lättrodda och snällseglande. Där kustsergeanter funnos,
såsom på Brännö och Kalvsund, förde dessa befälet på jakterna. På
de andra stationerna voro kustvakterna befäl både på land och till
sjöss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
