Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södra skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet av den allmänna opinionens röster höll med. Man såg koleran
härja i landet vid olika tidpunkter, oavsett karantänen, och dessutom
lade denna ett olidligt tvång på samfärdseln. Karantänen var också
fruktad som det obehagligaste hinder i en företagen resa, under vilken
man, kanske alldeles oförberedd, tvingades tillbringa flera eller färre
dagar på ett ställe, isolerad från yttervärlden, utan den komfort som
annars ingick i mångas livsvanor.
Ändå kunde man finna tråkigare och obehagligare vistelseorter
än Känsö. De som inte besökt ön föreställa sig den som en kal
och öde klippa. De som sett den endast från yttersidan tro
naturligtvis att ön är blottad på all vegetation, ett tillhåll blott för
sjöfåglar och — naturligtvis — det manskap som karantänen kräver.
Intet misstag kan vara större. Ön är en av de mest idylliska i
havsbandet med en yppig vegetation. Här finnes en skuggrik park
med en mångfald av träd, gångar, bersåer och sittplatser. Och
därjämte en väl hållen trädgård med köksväxter och andra florans
rariteter. Sin karaktär får emellertid ön av de stora för karantänens
behov uppförda stenhusen med kanaler och vindbryggor samt det
präktiga bostället för läkaren och karantänsmästaren, vilka alla göra
att platsen mera liknar en större egendom än ett ställe i skärgården.
Här i denna oändligt mäktiga natur kan drömmaren följa
vågornas spel och gång, söva sinnen och sjuka nerver till ro. Eller ock
kan böljeleken fresta till filosofi och poesi, alldeles som de gjorde
för den berömde skald, som i unga år skrev följande dikt i Känsö
album:
Våg, som här vid mina fotter svallar,
bilden av ett mänskoliv du är!
Stormen vräker dig bland nakna hallar,
du får följa, vart hans röst dig kallar,
han dig födde och han dig förtär.
Och när utan mål du länge farit,
rytande men lika maktlös slav,
tills du bruten sjunker i din grav,
vem kan sedan spåra vad du varit?
Samma öde ban, som du fått vandra,
följes evigt utav nya andra.
Känsö äges av staten. Under 1700-talet nyttjades platsen för
sill-saltningen och på 1770-talet omnämnes ön som karantänsplats,
förmodligen med mycket primitiva anordningar. 1803 fick kronan för
samma ändamål besittningsrätt till ön och året därpå tillsattes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
