Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Hemingjen aa Gyvri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
12. Han rende flatt, han rende bratt,
aa sóli skimta unde skíó;
saa kom han heim te moderen sin,
för sóli gjekk te hvile.
13. Daa Hemingjen va’ paa höie fjell,
va’ gjögri saa júpt i dalar:
„Set no ne dæ unge viv!
gulli dæ maa du hava."
Hemingjen unge kunne væl paa skíó renne.
* *
(Da Gjögren kom hjem, saa hun, at Alt var borte, og saa atödte
hun Hovedet mod en Sten og slog sig ihjel.)
Sangersken udtalte de lukte Vokaler í, ú, ý som Tvelyde. Deune
Udtale, der er almindelig i Sætersdalen, er her ikke gjengiyen.
V. 4. L. 2: mon; jeg trode at hore maa.
V. 9 meddeltes efter V. 10. Jfr. Lindem. V. 11. 12. 13.
V. 10. L. 2: hestetyngdir, meddelt: lestetyngdir. Jfr
Lindem. V. 13; Moe AV. 10; Moe B V. 9.
V. 10. L. 4: römme. Det ægte Rimord er vistnok: s kun da
som hos Lindem. V. 13; Moe A, V. 10; Moe B, V. 9. Arw. V. 16
har: springa.
Foran V. 11 mangler Noget. Jfr. Lindem. V. 16. 17:
Straks so jamfrúga fikk höyre jörgens tale,
saa fall 6 taa ekíó, í en dvale.
Næmingen tök niö mjellen mæ hast
„aa strauk’en paa jamfrúgens bryst:
„Kjærö mi jamfrú du svfk inkji me,
men statt paa skid mæ trost.
Arw. V. 16. 17 :
Då togh Hemming sin’ fasteni0 uth,
begynte til at springa,
dånade hans våhna vijff,
nar berget bövjade skunga
Hemming togh lijtet mialler snjö,
och stryker i hennes enne,
qvicknade hans vahna vijff,
och Hemming loogh åth henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
