Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x ma
; 9
/
lade lika yal i med- och motvind samt kunde hopvecklas som ett
kläde. Brok deremot gaf Odin ringen Draupner, af hvilken hvar
nionde natt åtta lika tunga ringar droppade; åt Thor gaf han ham¬
maren Mjolner, som skulle bli alla jättars bane, och åt Frej gaf
han galten Gullinborst, hvilken sprang genom luft och sjö snabbare
än någon häst och hvars borstar lyste så, att man vid deras sken
godt kunde vägleda sig i det djupaste mörker.
Man granskade och jemförde bådas gåfvor. Denyenda anmärkning,
som gjordes, var, att skaftet å Mjolner syntes kanske något kort, men
i betraktande af hammarens så många goda egenskaper förföll anmärk—¬
ningen, och dvergen förklarades hafva vunnit vadet.
Loke erbjöd lösepenningar för sitt hufvud, ty han ville ogerna
mista det; men dvergen fordrade i öfverensstämmelse med vadet:
»Så tag mig då», sade Loke, när dvergen förblef obeveklig. Brok
skulle gripa honom, men Loke var i detsamma långt borta, emedan
han hade skor, hvarmed han kunde fara snabbt undan. Da vande
sig dvergen till Thor med begäran, att han måtte gripa flyktingen.
Thor gjorde så. Derefter ville dvergen hugga hufvudet af Loke,
men denne sade, att blott hufvudet, icke halsen, vore hans. Brok
tog nu en knif och en rem, för att sticka hål i Lokes läppar och sy
ihop munnen; men knifven ville icke bita. »Hade jag endast min
brors syl, skulle det snart gå för sig», sade dvergen. Knappt var
ordet taladt, innan han hade sylen. Dermed stack han hål och sydde
läpparne tillsamman på Loke. Huru likväl Loke kom att få behålla
sitt hufvud, derom är sagan lika tyst som Loke nu var med sam¬
mansydda läppar.
Hvarje gång gudarne gingo till tings samlade de sig under Yg¬
drasil, ett askträd, som med sina vidtfamnande grenar öfverskuggade
hela verlden. Trädet hade tre rötter. Den ena roten sträckte sig till
asarne, den andra till rhimtussarne, der fordom Ginungagap var, den
tredje utéfver Nifelhem, och vid den fanns brunnen Hvergelmer,
hvarest ormen Midhögg beständigt låg och gnagde. Men under den
andra roten hos rhimtussarne fanns Mimers brunn, hvari visdom och
förstånd voro dolda. Under askens tredje rot, som nådde upp till
himmelen låg Urds brunn, der gudarne hade sitt domställe. Hit redo
de dagligen öfver Bifrost. Vid denna brunn hade de tre nornorna
a:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
