Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dunderguden åkte, som vanligt, efter sina bockar. Hammaren
Mjolner, denna jättefasa, som efter behag kunde göras stor eller liten;
som kunde kastas handlöst i luften och likväl alltid träffade målet
samt sedan återvände af sig sjelf tillbaka . . . hammaren hade Thor
i hand och jernhandskarne på sig. Om midjan hade han kraftsbältet
Megingjard, hvilket desto mer ökade hans gudastyrka ju hårdare han
spände det kring lifvet. Men hemma i Thrudwangs loft satt hans
unga längtande maka, den fagra, guldlockiga Sif, med hvilken han
hade sonen Mode och dottren YThrud.
Det led emot natt och Thor beslöt, för sig och sin följeslagare,
söka tak öfver hufvudet. Han tog af sådan anledning in hos ett
bondfolk. Till qvällsvard slagtade Thor bockarne, lät koka köttet
samt inbjöd bonden, att, jemte hustru, son och dotter deltaga i mål¬
tiden; men han bad dem taga väl vara på benen och kasta dessa på
bockskinnen. Bondfolket lät sig väl smaka, dock kunde bondens son
icke afhålla sig ifrån att knäcka ett lårben, för att ur detsamma suga
märgen, som var honom företrädesvis begärlig.
Tidigt följande morgon uppsteg Thor, klädde sig, lyfte Mjolner
i vädret och invigde skinnen. Straxt stodo de begge bockarne lifs~
lefvande upp: men den ena var halt på bakbenet: Da anade Thor
oråd. Han insåg, att någon af dem, som deltagit i måltiden, icke
farit varsamt med benen, utan bräckt ett. Derfore blef han grufligt
vred, sammandrog ögonbrynen och grep så hårdt om hammarskaftet,
att knogarne hvitnade.
»Hvem har brutit lårbenet af min ena bock?» röt Thor.
Härvid förskräcktes bonden till den grad, att han var färdig upp¬
gifva andan vid blotta åsynen af blixtljungarens ögonkast.. Med hustru
och barn föll han till Thors fötter, tiggde om nåd samt erbjöd i bot
och skadestånd allt hvad han egde. :
»Nå, så gif mig dina begge barn!» sade Thor något mildrad, när
han såg den skräck han hade med sig. Och i ersättning fick han
äfven af bonden de båda barnen, sonen Thjalfe och dottren Röska,
hvilka sedermera, i egenskap af hans lydiga tjenare, alltid följde honom.
Nu qvarlemnade Thor bockarne och begaf sig vidare till fots på
resan till Jotunhem, österut långs med hafvet. Öfver detta samm han
så lätt som en fisk. Sina tre följeslagare måtte han äfven gjort väl e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
