- Project Runeberg -  De gamles sagor : berättande för ungdom /
67

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman With: Christian Staaf, Mårten Eskil Winge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

é 67
»Jag vet, att hon är den vänaste i verlden», svarade fogeln.
»Men hvem är du då, som talar menniskospråk med en fogels
tunga?» sporde åter Atle.
»Hvem jag är kan göra dig detsamma», genmälte fogeln. »Du
ser endast, att jag sitter högt öfver dig här i björktoppen.»
Atle nöjde sig med detta besked, ty hans tanke skulle ändock
icke förmått intränga i det öfvernaturliga. Han önskade blott få be¬
svaradt, huru konung Hjorward måtte kunna vinna Sigrlinns hand.
Den förtrollade fogeln lofvade konungen Sigrlinn till ägta mot
förbindelse, att Hjorward byggde honom ett tempel med flere altaren
samt offrade åt honom många kor med förgylda horn.
Atle begaf sig derefter tillbaka till konungens gård, omtalade
hvad han hört fogeln i lunden qvittra, och Hjorward upptändes genast
af den mest brinnande längtan efter Sigrlinns åsyn och egande. Också
lät han ofördröjligen bygga ett stort tempel med många altaren till
den okände fogelns ära och offrade åt honom en hel hjord guldhor¬
nade kor samt skickade Atle till konung Svavne att anhålla om
Sigrlinns hand.
Men Sigrlinns fosterfader, jarlen Franmar, öfvertalte Svavne att
neka bifall till Hjorwards genom Atle framstälda begäran. Atle
måste derföre återvända med oförrättadt ärende. Då beslöt Hjorward
sjelf fara åstad, och Atle följde honom.
. Under tiden hade en annan mäktig konung vid namn Rodmar
““fyiat till Sigrlinn, men likaledes fått nej. Deröfver hade han blifvit
så uppbragt, att han bekrigat Svavne, dödat honom och härjat
hans land.
Men Franmar hade tagit Sigrlinn och undangömt henne, jemte
sin egen dotter, i ett torn i djupa skogen, vid brädden af en å.
‘Sjelf hade han genom trollkonster förvandlat sig till en örn, och i
denna skepnad satt han på tinnarne af tornet och bevakade de båda
jungfrurna.
När Hjorward och Atle öfverskridit riksgränsen på fjellen och
sågo nedåt Svavnes land, möttes deras blickar af de ännu rykande
ruinerna efter Rodmars framfart. De skådade öfverallt mord och:
brand. Icke desto mindre fortsatte de resan och togo nattqvarter nära
det torn, der de båda jungfrurna suto inneslutna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlesagor/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free