Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Men Hedin undanbad sig ran och svarade nog ohöfligt: »Med dig,
leda troll, vill jag ingenting ha att skaffa.»
Häröfver blef naturligtvis trollpackan mycket vred. »Vänta du»,
sade hon med en hotande åtbörd, »detta skall du få umgälla vid
Bragebägaren!» — Derpå försvann hon, och Hedin begaf sig ned
stämd hem till kungsgården.
I Hjorwards sal var julbordet dukadt och omkring detsamma satt
konungen med alla de sina. Midt å bordet låg galten på sitt fat och
löftets stund var kommen. Bragebägaren inbars. Ordningen kom
till Hedin att fatta bägaren. Då uppstod han och talade: »Jag svär,
att innan nästa jul ha tagit min broder Helges hustru till ägta.»
Alla sågo härvid med bekymmer på hvarandra, ty löftet vid
Bragebägaren var heligt och måste antingen gå i uppfyllelse, eller
skulle den sätta lifvet till, som gjort det.
Helge befann sig icke vid tillfället närvarande. Han låg alltjemt
ute på vikingatåg, ej heller hörde Svava Hedins ed, emedan hon var
sin man följaktig. Men straxt ångrade Hedin sitt förhastade löfte.
Hans ånger blef slutligen så djup, att han ifrån sina sinnen irrade på
villsamma stigar och gaf i skogen luft åt sin klagan.
Under det han sålunda ströfvade omkring, mötte han en dag sin
broder Helge. Denne blef glad öfver att se honom och frågade efter
nytt ifrån Norrige samt om han blifvit drifven ur landet, eller huru
det annars kom sig, att han gick så ensam och bedröfvad.
»Ack, jag är den olyckligaste på jorden», svarade Hedin. »En
afskyvärd trollpacka, hvars ynnest jag undanbad mig, har förhexat
mig, så att jag vid Bragebägaren lofvat under årets lopp taga din
hustru Svava till ägta. Jag är den olyckligaste på jorden.»
Helge sökte trösta honom dermed, att löftet nog kunde gå i
fullbordan. »En son till Rodmar har utmanat mig till strid två
dagar härefter», sade han, »och jag tviflar på, att jag skall komma
lefvande ur striden.» — Helge anade nemligen, att den trollpacka,
som visat sig i skogen för Hedin, icke var någon annan än hans
egen norna, som nu ville hans död.
Också stod efter två dagar emellan Rodmars son och Helge ett
slag, dervid Helge fick banesår. Döende lät han då kalla till sig
Svava och Hedin samt bad den förra, efter hans död, skänka sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
