Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
vågen, äfven om det blåser den förligaste vind! — Må hästen, på
hvilken du rider, icke komma ett fjät undan, äfven om din fiende
följer dig i hälen! — Må det svärd, du svänger, aldrig bita, utan
falla tungt på ditt eget hufvud! -— Helges mord är icke förr häm¬
nadt än du löper omkring som en varg i skogen: utan vänner, utan
gods, utan glädje, med blott döda kroppar till näring.»
Dag svarade, att hon väl vore ifrån förståndet, då. hon så för¬
bannade sin broder, som endast gått Odins ärender, samt bjöd henne
röda guldringar och halfva riket i bot. Men Sigrun skjöt allt ifrån
sig, sägande, att röda guldringar och ett halft konungarike icke upp¬
väga en trogen vän.
Emellertid hvälfdes en hög öfver kung Helge och i Valhalla del¬
tog han i de svirdfallnes glidje.
En gang vid midnattstid gick Sigruns tralinna forbi Helges hög.
Minstralarne skjéto sina silfverpilar genom det glesa dimflor, hvari
nejden lig insvept. Da sig trilinnan vid ljusstrimmorna, huruledes
Helge öd till högen med många män i sitt följe. Hon frigade ho¬
. nom: »Är det månne en synvilla) eller är Ragnarök komen! efter
dédmiin fro ute och rida?... Hafven J eicioks? eljest fått hemlof?»
»Vi ha fått hemlof», svarade Helge med en röst ur grafven; och
tjenarinnan begaf sig hem, att gifva Sigrun del af nyheten.
Straxt stod Sigrun upp och skyndade med gladt mod till Helge
i högen. Ännu gick månen högt på himmelen.
Glad är jag att se dig igen, du, min, hjertans kar! sade hon.
»Men hvarför har du smalcoat i i lockarne?... Hyarfér ar du så blo¬
dig och hvi äro dina kläder så iskalla?»
»Det är din skull, du, min trognaste!» gaf Helge till svar. »Du
gråter så bittra tårar hvarje afton, innan du går till sängs. Hvarj je
sådan tår faller på mitt bröst, frostig och genomstingande. Om vi
än mista vänner och land, må vi ak icke sjunga sorgeqviiden, ty
de störa de dödas ro och hvila!
Nu redde Sigrun åt sig en bädd i Nios för att få sofva i Hel¬
ges armar. Då sade han: Ingenting är omöjligt, när du hvita, lef.¬
vande konungadotter vill slumra i min, en död mans famn. Men
månen går i skog, och stjernorna börja blekna. : Mitt hemlof är slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
