Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
ville säga sitt namn och ärende. Men Rolf lät icke så lätt skrämma
sig. Följden blef, att kämpen hoppade ur sadeln och man begynte
brottas midt på vägen. Tvekampen slutade med Rolfs seger. Det
var alltså han, som nu kunde göra sina anspråk gällande. Kämpen
sade sig heta Wilhelm och vara pa vig till Gardarike, för att plundra
kung Reggwids hég och bortféra kung Eriks syster Gyda. Han bad
derjemte om férskoning. Rolf skänkte honom också lifvet samt tog
honom till reskamrat, efter de ernade sig åt samma håll, ehuru Wil¬
helm hade en uppsyn, som ingaf föga förtroende.
En afton kommo de till en bondgård och på Rolfs fråga, hvem
här bodde, svarade Wilhelm: »Min slägting, en rik och hederlig dan¬
neman vid namn Olver» De togo nu in i bondgården och blefvo
tappert beskänkta, så att Rolf lade sig rusig till sängs. Men frampå
natten vaknade han ur en elak dröm. Då fann han sig hängande,
bunden med starka tåg vid en sparre i taket, och under honom flam¬
made en stor eldbrasa. Bredvid stodo Wilhelm, Olver och allt gårds¬
folket.
»Nu är du i mitt våld», sade Wilhelm, »och du har att välja
’ emellan att uppbrännas eller svära mig trohet, att såsom min lydige
tjenare följa mig till Gardarike och besanna alla mina ord.»
Rolf valde det sednare, ty han ansåg jarlen vara illa betjent, om
han redan nu satte lifvet till, men han förbehöll sig, att Wilhelm icke
skulle för någon yppa hans namn och ärende. Detta lofvade Wil¬
helm och löste banden, hvarefter resan fortsattes till Gardarike. Här
begåfvo de sig straxt till kung Eriks slott Aldejoborg, hvarest de rönte
ett välvilligt emottagande. På konungens spörsmål sade Wilhelm sitt
namn, men Rolf föreställde han som jarlens af Frisland son och sin
tjenare. Wilhelm förde högt språk, skröt, skräflade och ljög. Rolf
åter visade sig anspråkslös och var tystlåten.
Kung Erik var mycket road af jagt. Då han en dag med sina
kämpar förlustade sig härmed, fick han upp en hjort, hvartill han al¬
drig sett maken. Hjorten syntes vara ett hemtamdt djur, som för¬
vildats, ty hans horn voro ristade med konstiga inskärningar, hvari
guld blifvit stöpt; äfven satt emellan hornspetsarne en silfverstång,
hvaromkring två guldringar löpte, och om halsen hade han ett silf¬
verband med en vidfästad silfverbjellra, som klingade gällt då djuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
