Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Strax efter det Rolf somnat, uppsteg Wilhelm, nalkades honom på
tåspetsarne och stack honom med en tagg, hvarå sömngifvande runor
voro ristade. Följden blef, att Rolf insomnade ännu djupare. Om
morgonen kunde Ingegärd icke få Rolf vaken. Hon vände sig derföre
orolig till Wilhelm. »Jag skall nog väcka honom», sade denne, gick .
fram till löfhyddan, som gifvit dem tak öfver hufvudet och ref ned
den, hvaraf hördes ett stort brakande. Sedan skar han fötterna af
den under hela tiden sofvande Rolf och återvände derefter till Inge¬
gird. »Hvad var det för ett buller jag hörde?» frågåde Ingegärd. —
»Det var Rolfs lifstråd, som brast», svarade Wilhelm och visade hen¬
ne Rolfs afskurna fetter. Da begynte hon Klaga och grata; men Wil¬
helm gaf henne att välja emellan döden eller att följa honom till jar—
lens gård och besanna allt hvad han sade. Prinsessan valde det sed—
nare. Vid framkomsten helsade jarlen henne med glidje och Wil¬
helm sade, att Rolf blifvit déd i Gardarike, till bevis hvarpa han lem¬
nade Rolfs fötter. Han tillegnade sig förtjensten af att prinsessan nu
vore här samt ville utbekomma sin belöning: jarldottren Thoras hand.
Jarlen och allt hans husfolk sörjde djupt öfver Rolfs öde. Men prin¬
sessan Ingegärd utverkade, att både hennes och ’Thoras bröllop blef
uppskjutet, åtminstone en månad. : ;
Under tiden låg Rolf i sin sömndvala, ty taggen med de söfvande
runorna satt ännu qvar, der Wilhelm stuckit honom. Den trogne
Dulcefal stod och vädrade på sin olycklige herre. Han vände honom
åt alla sidor. Derigenom fick han också slutligen bort taggen, hvar—
vid Rolf vaknade till ett sorgligt medvetande af sin stympning. Da
lade sig hästen så djupt ned, att Rolf kunde vältra sig i sadeln. Se¬
dan red han till sin vän Björns gård, hvarest han släpade sig in.
Här träffade han en dverg vid namn Möndul, som förhexat Björns
hustru och var på väg att äfven bringa mannen om lifvet. Denne
lät han så eftertryckligt smaka sina knytnifvar} att dvergen bade af¬
svor sin elakhet mot Björn och genom undergörande salfvor fick Rolfs
fötter att straxt fastvexa vid benstumparne. Derpå vandrade han i
Björns sällskap till Thorgrim jarl; men ingen igenkinde honom, forr—
ain han gifvit bakslag med en af en hofman emot Björn slungad ben¬
knota, så att benknotan träffade hofmannen i bröstet, gick tvertigenom
honom och stannade i timmerväggen bakom honom. Jarlens son
SS HERES Mus i Weare
Se SS
ANN Rat a i
Se)
WA TANS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
