Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
infinna sig. Han fick då af dem höra om järtecknen vid den helige
kung Olofs lik äfvensom hvarest de begrafvit konungen. Derpå an¬
höll han hos konung Knuts son Sven, som vid denna tid herrskade
öfver Norrige, att få samla kung Olofs qvarlefvor till en kristlig be¬
grafning, hvilket blef beviljadt. Sedan begaf man sig till sandbacken,
att foretaga uppgräfningen. Då kom kistan af sig sjelf sagtelig upp¬
skridande ur jorden. Den var till utseendet så oförändrad som om
den nyss blifvit hyflad och när locket aflyftes uppsteg från liket en
kostlig vällukt. Kung Olofs ansigte hade ej heller undergått den rin¬
gaste förvandling, utan låg si rédkindadt och vackert. Dödens insegel
derpå var blott att förlikna vid en stilla, leende slummers. Men li¬
kets hår och skägg och naglar hade under tiden betydligt vuxit, all¬
deles som på en lefvande menniska.
Det hade visserligen sin naturliga grund, att liket icke under¬
gått någon förvandling, emedan det legat i sand och eji mull, afven¬
ledes Ar det ej ovanligt, att hår och naglar vexa på lik; men bisko¬
pen lade eld i en glödpanna och kastade kung Olofs hår jemte rö¬
kelse i elden, och elden och rökelsen brunno ut, men kung Olofs hår
förblef obrändt; — det var underbart. Sedan bars konungens leka¬
men in i Clemens-kyrkan och sattes der på högaltaret. Man
klädde kistan med silkestyg och öfverhängde henne med gyllene
tapeter och i långliga tider derefter gingo: konungarne tillika med
biskopen en gång om året upp i choret, der likkistan stod, öppnade
locket inför allt folket och klippte helgonlikets hår och naglar, som
ännu beständigt vexte.
I sandbacken, der konungen varit jordad, uppvällde en klar källa,
af hvars vatten många fingo läkedom för krankhet. Denna källa blef
genast omhignad, och till minne af grafven byggdes der först ett ka—
pell med altaret öfver den fordna griftkammaren. Sedermera lemnade
det anspråkslösa kapellet rum för Lrondhjems at S:t Olofs minne hel¬
gade herrliga tempel af huggen tälgsten.
Dessa händelser besjöng Thorarin Loftunga i en sång kallad Glä¬
logns qväde, sålunda: &
»Nu hafver sig
Öfverkonungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
