- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
14

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I stället för ett företal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

doktor, som någonsin gjort mig någon nytta", sade hon. "Jag har
dessa sista fjorton dagar känt mig bättre till kropp och själ
än jag gjort sedan flera år. Förtjänsten härav tillkommer eder,
och jag har kommit hit i dag för att tacka er därför." Jag
lyssnade med stort välbehag till den tacksamma unga damens
beröm över min lyckade behandling, men skulle nog känt mig
ännu mera belåten med resultatet av kuren, om jag ej haft
fullkomligt klart för mig, att det var första gången jag
någonsin sett henne och hon mig. Hon öppnade snabbt sitt stora
paket och jag stirrade mållös på henne, medan hon drog fram
den ena dockan efter den andra och utan vidare ceremonier
lade dem i en lång rad på mitt skrivbord mittibland mina
papper och instrument. Det var tolv dockor, allt som allt, och
du har aldrig sett sådana dockor! Somliga voro klädda i
åtsittande "tailor-made" resdräkter, andra i blå yachting-kostymer
och sjömanshattar, andra i eleganta promenadklänningar med
äkta spetsar och stora strutsfjädrar i hattarna och några sågo
ut i sina magnifika baldräkter och små sidenskor, som om de
just kommit hem från en bal i Elyséepalatset.

Jag är ju van att träffa på alla möjliga slags excentriska och
besynnerliga typer i mitt mottagningsrum och jag tyckte mig
märka, att den unga missens ögon började glänsa på ett
underligt sätt. "Ser ni, herr doktor", sade hon med osäker röst, "jag
trodde alltid, att jag ej kunde vara till någon egentlig nytta
för någon människa. Jag brukade visserligen ibland sända min
subskription till en eller annan basar eller välgörenhetsanstalt
därhemma, men allt, vad jag hade att göra, bestod i att jag
skrev ut en check i min bankbok och jag kan ej säga, att jag
någonsin har känt någon vidare tillfredsställelse för mig själv
däruti. Förra veckan föll av en tillfällighet i mina händer en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free