- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
28

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För dem, som ha sinne för musik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i rummet efter positivet, och don Gaetano, som förstod,
upplyste mig, att han ej längre spelade positiv — han sjöng. Jag
såg bort till den dyrbara vedhögen bredvid spiseln, till filten,
som hängde framför fönstret för att utestänga kylan, till
läckerheterna på tidningen — och jag förstod, jag också.

Apan hade varit sjuk i tre veckor — la febbre förklarade
den gamle. Vi lade oss ned på var sin sida om bädden, och
det sjuka djuret såg på mig med sin stumma bön om hjälp.
Hon var alldeles varm om näsan som sjuka barn och hundar,
ansiktet var skrynkligt som på en gammal, gammal gumma,
och ögonen hade fått ett fullkomligt mänskligt uttryck. Hon
andades så kort, och vi hörde, hur det rosslade i strupen på
henne. Diagnosen var inte svår, hon hade lungsot. Hon sträckte
flera gånger fram sina avmagrade armar, liksom för att vi
skulle hjälpa henne, och don Gaetano trodde, att det var för
att bli åderlåten.[1] Jag hade gärna givit vika, så principiellt
motståndare jag än är till all åderlåtning, ifall jag kunnat tänka
mig möjligheten av att något kunde vinnas därmed. Men jag
insåg alltför väl, huru omöjligt detta var, och jag sökte så
gott jag kunde få don Gaetano att förstå, att det inte gick an.
Men jag visste tyvärr ej själv, vad som kunde vara bra för
den stackarn. Jag hade den tiden en vän bland vaktarna i
aphuset i Jardin des Plantes, och samma kväll var han med
och såg på henne; han sade, att det var ingenting att göra,
och att där fanns intet hopp. Och han hade rätt. En vecka
ännu brann elden i don Gaetanos rum, sen fick den slockna,
och det blev vinterkallt och mörkt som förut i den gamles hem.


[1] Folket i Italien brukar ännu åderlåtning mot allt fysiskt och
moraliskt ont, och denna kur utsträckes även till djuren — jag har flera
gånger hört talas därom, speciellt för aporna, som ju där liksom här
nästan alla bli bröstsjuka, och jag kände en apa på Capri, som varit
åderlåten två gånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free