Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monsieur Alfredo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vad han hade att betala, och lade så de fyra sous-styckena
på bordet. Café de l’Empereur var ej något dyrt ställe, som
du hör; vid Boulevard S:t Michel kostade kaffekoppen åtta
sous, och här kostade den blott fyra sous, då man drack den
utan socker och grädde — mr Alfredo hade redan för länge
sedan meddelat mig sin erfarenhet, att socker tog bort
kaffearomen. Jag, som icke var så nogräknad, hade både socker
och grädde på min bricka och konjak också, men aldrig hade
det lyckats mig att få mr Alfredo att smaka på ett glas därav,
jag hade försökt med allt, vad Café de l’Empereur kunde
erbjuda, men den gamle herrn hade alltid vägrat, vänligt men
bestämt.
Jag visste, att mr Alfredo var författare och att det var
manuskriptet till en femaktstragedi, han bar under armen. Jag
har alltid beundrat författare och artister, och jag sökte på allt
sätt visa mr Alfredo, huru smickrad jag kände mig av hans
umgänge. Jag hade för länge sen berättat honom allt möjligt
om mig själv och mina förhållanden, men mr Alfredo iakttog
en skygg tillbakadragenhet i allt, som rörde hans egen person.
Ibland när vi lämnade kaféet tillsammans, hade jag velat följa
med honom ett stycke, men, utkommen på gatan, tog han alltid
farväl av mig, och jag såg mycket väl, att han inte ville ha
mig med. Jag hade nog också velat göra honom en visit, men
han hade låtit mig förstå, att hans tid var strängt upptagen
just nu, och som jag insåg, att det var tragedien det gällde,
så kunde det ej falla mig in att vilja störa honom.
Han kom aldrig på kaféet om kvällarna, och då satt jag
där ensam. Ibland följde jag med någon av kamraterna i
studentpensionen, där jag åt middag, ner till Paris, men som
äkta Quartier Latin-bor, var det sällan det blev av, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
