Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monsieur Alfredo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misslyckade ädlingsdebuter meddelade jag mr Alfredo min
förmodan, att jag möjligen skulle reda mig bättre i någon mera
blygsam social ställning. Men vi möttes här av ett oförutsett
hinder — mr Alfredo gick ej längre ned än till vicomter.
Drevs där av dramats nödvändighet någon enslig representant
av de lägre klasserna in på scenen, så hann han knappt få
fram ett ord, förrän författaren slungade till honom en börs
och så sände honom ut i kulisserna med en imperatorsgest av
den blanknötta rockärmen. Nåväl, ingen falsk stolthet! — det
var i dessa roller jag fann min länge sökta genre, det var
här jag firade mina enda dramatiska triumfer. Omärkligt för
den gamle försvann jag alltmer från repertoaren, kom någon
gång in och lämnade med en bugning ett handskrivet brev
från någon konung, eller bar då och då ut några lik från
scenen — det var allt.
Så gick hösten hän. Den ena tragedien efter den andra
hade vi gått igenom, och ständigt kom mr Alfredo med ett
nytt manuskript under armen. Jag började bli rädd, att den
gamle skulle trötta ut sig med detta bottenlösa författarskap,
och jag sökte på allt upptänkligt vis få honom att vila sig
ibland; men det var omöjligt. Han kom nu dagligen till Hôtel
de l’Avenir, till sin ende elev och litteräre förtrogne. Hans
blida, barnsliga ansikte såg allt snällare ut, och jag fäste mig
alltmer med ett slags sorgsen ömhet vid den gamle entusiasten.
Och allt outsläckligare blev hans litterära blodtörst. Fram
vid jultiden blev hans nya tragedi färdig, och mr Alfredo
ansåg den själv för sitt bästa arbete. Den spelade på Sicilien
vid foten av Etna mitt bland glödande lavaströmmar. Ingen
människa överlevde femte akten. Jag bad för en
newfoundlandshund, som med ett dött barn i munnen simmat över från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
