Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zoologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känna hur tung den är. Plötsligt stå de alldeles stilla och lyssna
— en patrull myror tågar förbi ett stycke längre bort, och
strax ser jag ett par man avgå till undsättning. Så taga de
i allihop på en gång, och liksom sjömän hala de upp stocken
i långsamma drag.
Jag hör att det är för att reparera en jordbävnings
förödelser, som timmerstocken skall användas — hur många
strävsamma liv ha måhända ej krossats under ruinerna av de
fallande husen, och vilken ond makt kan ha rivit ned vad så
mycket tåligt arbete timrat upp? Jag törs ej fråga, ty vem vet
om det ej varit en förbigående människa, som petat med sin
käpp i myrstacken!
Och alla andra småkryp, vilkas namn jag ej vet men i vilkas
lilla värld jag med glädje blickat in, de äro medborgare de
också i skapelsens stora samhälle, och kanske fylla de sina
medborgerliga skyldigheter långt bättre än jag fyller mina!
Och när man ligger så där och tittar ned i gräset, så blir
man för resten så liten själv.
Och till slut tycker jag, att jag blott är en myra, som knogar
fram med mitt tunga lass i villande skog. Än bär det uppför,
än bär det nedför, men det gäller att ej släppa taget. Och får
man någon som hjälper till i uppförsbackarna, så går det nog.
Men rätt som det är kommer ödet och petar omkull allt vad
man byggt upp.
Myran stretar fram med sitt tunga lass djupt inne i villande
skog; vägen är lång och det dröjer en stund ännu, innan
dagsverket är slut och daggen faller.
Men högt över gran och fur flyger drömmen på vingar av
solglans och silverskir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
