Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Endast för djurvänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENDAST FÖR DJURVÄNNER 127
m
skott. Ingen orre föll. Men knappast hade vi tid att ladda vår
trogna bössa igen, förrän vi kommo rakt på hela orrkullen —
tänk om jag ej haft tid att ladda! Vi hörde ett väldigt larm i
trädtopparna och vi sågo hela orrkullen med bullrande vingar
taga till flykten i olika riktningar.
Vi konstaterade, att orren är en vacker fågel. Snart kommo
vi ut ur barrskogen. Kring oss axlade ren björkar och lindar
sina gröna rockar och bland mossa och ormbunkar vid våra
fötter sträckte små blommor sina vackra huvuden fram ur
dunklet och sågo på oss, när vi vandrade förbi, och djupt ned
i den dimhöljda dalen slog en insjö upp sitt ögonlock.
Så hade vi nog av orrjakt och satte oss ned på en mossig
tuva att läsa ett kapitel ur naturens bibel, medan solen gick
upp bakom furutopparna och himlen blånade över våra huvuden.
Fridstöraren satt där alldeles stilla, tyst undrande för sig
själv, hur det kunde finnas människor, som ha hjärta att sprida
sorg och död där inne i den vänliga skogens sommarfrid. Och
småfåglarna började undra även de, undra, om ej det där
förskräckliga åsklarmet, som nyss väckte dem, när allt kom
omkring blott var en elak dröm — skogen var ju så stilla igen,
och inte kunde det väl vara så farligt att stämma upp en liten
sång! Och så togo de mod till sig och började sjunga var sin
visa. Somliga voro riktiga artister, sjöngo långa arior med
drillar och löpningar, andra sjöngo små folkvisor, andra kunde
blott ett litet omkväde, men det togo de lika hurtigt om och om
igen, och några kunde blott gnola ett enda litet tonfall, men de
voro lika glada för det. Och ibland hörde vi mitt bland alla
sopranerna en djup melodisk altröst, som sjöng en gammal
ballad, lyssna, det är den största konstnären i hela skogen, det är
koltrasten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
