Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Endast för djurvänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 ENDAST FÖR DJURVÄNNER
då hon var en liten människo-unge och låg och diade naturens
modersbröst, trängde hon undan alla de andra jordens ungar
och drack i djupa drag livets kraft ur fyllda spenar. Knappt
orkade hon krypa, förrän hon klöste sin snälla amma i ansiktet
och slog sina klenare fosterbröder. Så växte hon upp till en
riktig slagskämpe, brytande ned varje hinder, kuvande med
den starkes rätt varje motstånd. Utvecklingens lag rätade upp
hennes ansiktsvinkel och vidgade hennes hjärna, och kulturen
satte vapen i hennes hand. Allt vidare sträckte sig hennes
välde, allt högre flög hennes tanke. Nu ligger jorden för hennes
fot, och hon bereder sig att storma himlen. Hon har blivit så
bortskämd av all makt, så förfinad av all civilisation, att hon
rynkar på sin aristokratiska näsa, var gång man påminner
henne om hennes barndomstid. Hennes gamla ringa
stamföräldrar, hos vilka hennes vagga stod, och alla hennes fattiga
släktingar, som hemlösa irra kring på jorden, dem vill hon inte
alls kännas vid, och hon är så hård emot dem.
Men människan är ej längre så ung — ingen vet riktigt, hur
många hundratusen år hon har på nacken; men jag tycker det
vore tid på, att hon började betänka, hur mycket ont hon har
gjort i sin livstid och sökte bli litet beskedligare på gamla dar.
Den dag skall komma, då den sista människan lägger sig
ned på sotsängen och dör även hon, och då en skapelsens
ny-krönte konung bestiger tronen — Le roi est mort, vive le roi!
Så faller tidernas skymning kring sarkofagen, där den döde
monarken vilar nere i paleontologiens gravkammare. Dammet
täcker inskriften, som täljer den dödes alla äretitlar, och
fanorna, som vittna om alla hans segrar, multna ned.
Där uppe sitter en professor och föreläser om fynden från
den förhistoriska tiden, och han skickar kring i föreläsnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
