Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska agitationer på Capri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 POLITISKA AGITATIONER PÅ CAPRI
slog upp det och lät nattluften svalka sin känslobrand. Våra
fönster vette åt samma balkong, jag smög mig fram och lyfte
varsamt på gardinen. Månljuset föll rakt på honom, där han
stod lutad mot fönsterposten. Håret stod på ända på honom
och läpparna mumlade några otydliga ord. Han såg förtvivlad
uppåt himlen, där stjärnorna blinkade förstulet åt varann, han
såg ner över trädgården, där nattvinden prasslade fnittrande
mellan bladen. Men han förstod inte skämtet, förrän en yrvaken
ungtupp i detsamma frågade en av de äldre tupparna nere i
hönsgården, vad klockan var, och så hånfullt gol honom mitt
i ansiktet, att han hållit på hela natten och ändock inte kommit
längre än till första versen. Då lät han höra ett klagande:
"Ich stehe hier auf Felsenstrand" ... och så slog han igen
fönstret. Alla Paganos tuppar skrålade bravo, men Febus,
Febus Apollo, solens och skaldernas gud, kom i detsamma in
i rummet; och han rodnade av harm, när han fick syn på
provryttaren, som famlade efter hans lyra. På morgonen, när
städerskan kom in, hörde jag min granne beställa kaffe och
konjak — när man stått så där en hel natt på "Felsenstrand",
kan det nog behövas något vederkvickande. Han kom sent ned
till frukostbordet. Jag såg på poeten; en intressant blekhet gav
något distingerat åt provryttarens runda fysionomi, och likt
ut-brunna solar lågo de glåmiga ögonen under de tunga
ögonlocken. Han var föremål för stor uppmärksamhet,
enkannerligen av det täcka könet. Jag hörde honom anförtro åt sin
bordsgranne, att han alltid lyckades bäst med improvisationer,
och att han först i sista stund ämnade ge sin inspiration lösa
tyglar. Man klingade med honom för hans vackra talang, och
han smålog blygsamt. Han åt ingenting men drack betydligt.
Vid desserten hade han återfått sin höga färg, orerade ivrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
