Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundarna på Capri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 HUNDARNA PÅ CAPRI
i stycken pergolans girlanger, som hänga kvar sedan höstens
Backusfest, och brutal som en vilde rycker han bort fikonlöven,
varmed lundarnas dryad söker skyla sin nakenhet.
Men nere i Mitromanias grotta brinner offerelden som förr
på den gamle persergudens altare, och huld höjer den mäktige
sin strålande sköld över sin skyddsling och bjuder barbaren
från Norden gå till sjöss igen. Och så far han sin väg, den
gamle sjörövaren, med oförrättat ärende, utan att ha rövat
en enda ros från flickornas solvarma kinder, utan att ha stulit
en enda guldfrukt från orangelundarnas eviga grönska. Och
knappt har han hunnit vända ryggen till, förrän små orädda
violer titta försiktigt fram bland tuvorna, och narcisser och
rosmarin klättra högt upp på klippbranterna, för att se vart
han tog vägen, den barske nordbon, och snart kommer en hel
flock blombarn och slår sig ned att leka sommar i det gröna.
På Piazzan sitta hundarna som förr i soliga kontemplationer.
Cykeln av deras livs sinnesrörelser är genomgången, och de
börja på nytt vända de blanka bladen av sin historia, sida efter
sida i oföränderlig följd. Dagar följa efter dagar och år efter
år, och omärkligt kommer åldern och skakar några vita
mandelblommor över deras huvuden. Sinnenas spänstiga lust har
domnat av, ungdomens vittflygande tankar ha brutit vingarna
mot Piazzans fyra väggar, och likt tama ankor vanka de kring
inom sitt stängsel, från don Antonios osteria till Felicellos
åsnestall, från don Nicolinos Salone till don Petrucchios
Farmacia. Då och då når de förbidragande vildgässens
frihetsrop där uppe från den höga rymden ned till Piazzan, det gamla
ungdomsmodet vaknar på nytt, och man knogar i väg ett stycke
framåt Anacapri-vägen, så fort de tunga benen kunna bära en.
Då och då darrar genom don Peppinos postkontor ett svagt eko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
