Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Soeur Philomène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jgg SO EUR PHILOMÈNE
I korridoren mötte han en av underläkarna, som han kände
sen förr. Till svar på hans fråga pekade kamraten blott på
dörren till ett av de reserverade rummen — "stadium algidum"1
tillade han och gick vidare.
Rummet var halvskumt, två barmhärtighetssystrar lågo på
knä där inne och på sängen låg Soeur Philomène, blek som
döden. Hon öppnade långsamt ögonen och blicken föll rakt på
honom, som stod där sörjande vid hennes huvudgärd.
— Jag visste att ni var här, sade hon. Och nu räckte hon
honom handen — men den var ej längre hennes, den hörde ej
längre livet till, den var redan kall. Så föll hon i slummer igen
och låg alldeles stilla, blott då och då öppnade hon ögonen och
såg länge och oavvänt på dem, som stodo kring hennes säng.
Framåt morgonen flög det som en frossbrytning över henne
och de svepte hennes vita nunnedräkt kring henne. Hon var då
alldeles kall, men de sågo på hennes ögon, att hon var vid full
sans. Hon rörde läpparna för att tala, men ordet hade flytt.
Den smärtfulla skuggan över pannan, som han kände så väl
igen, försvann alltmer, ty ögonen började glänsa av en fröjd,
som denna jorden ej vet av. Och så fick hennes själ vingar,
och dödens fridfulla ro föll över hennes ansikte.
Och de, som stodo där omkring, de visste, att hon var
lycklig.
1 Det för koleran karakteristiska algida stadiet, då kroppen kallnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
