- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
219

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Madonna del Buon Cammino

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2,2,0 LA MADONNA DEL BUON CAMMINO

garna hängde flera ex-voti av alla möjliga slag, tackoffer för
räddning från sjukdom och död. Fullt av folk låg ständigt på
knä där inne under ivriga böner om hjälp hos den mäktiga
madonnan, som gjort så många mirakel och som sträckte sin
skyddande hand över gatan. Ty med bävan hade doktorn hört
don Dionysio profetera, att så länge ljusen brunno i Madonna
del Buon Camminos kapell, skulle koleran ej våga nalkas
hennes gata.

Det var nu Napolis arma folk gick att möta sitt djupaste
elände, det var nu infektionen, snabb som elden, med ens bröt
ut över fattigkvarterens gränder. Det var nu folk föllo på
gatorna som träffade av blixten, då hospitalens trappor och
korridorer voro fulla av sjuka, då döende och döda lågo sida
vid sida i nästan varje hus, då Porticis omnibusar, fyllda med
dagens dödsskörd, varje kväll körde upp till kolerakyrkogården,
där över tusen döda varje natt fyllde den väldiga koleragraven.
Det var nu bävande händer bröto ned murarna, varmed nyare
tider täckt de forna helgonskrinen i gathörnen, då folket i
vild yrsel stormade domen för att med våld tvinga prästerna
att bära själva San Gennaro, Napolis skyddspatron, ned till
deras gränder. Det var nu ångesten nådde gränsen av vansinne,
då förtvivlan började ryta som raseri, då på skälvande läppar
böner och hot ljödo i växlande virrvarr, då knivar blänkte i
händer, som nyss förut krampaktigt gripit omkring radband
och krucifix.

Doktorn och hans vän gingo fram sin väg som förut,
oberörda av den stigande förfäran, som omgav dem. Och vart de
kommo, vek döden undan för dem. Doktorn behövde all sin
självbehärskning för att tvivla ännu, och för hans öga hägrade
det mål, som hans djärvaste tankar redan nådde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free