Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I kap. Genom minnets synglas - 2. En gammal resenärs erfarenheter och råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
följd av att de flesta resande vilja hava så mycket utbyte som
möjligt för sina pengar, ej vilja försumma att se någonting.
Den förståndige ser däremot så mycket han orkar före lunchen
men håller sig sedan stilla. Att se för mycket medför lätt en
indigestion av konst, vilken har samma verkan som en vanlig
sådan, den lägger sig på magen, och kräver det fascistiska
vapnet. Man må därför unna konstsmältningsapparaten en
grundlig vila och blodpelaren att komma i horisontalt låge någon
timme före middagen. Får man sig så en vermout helst med
kinin strax före denna, hava båda smältningsapparaterna
återfått sin förmåga.
Vid resor är det något som på mig alltid verkar motbjudande.,
det att krypa ned i en massa olika hotellsängar, i vilka kanske
nyss legat en gäst behäftad med man vet ej vilken smittosam
sjukdom. De äro emellertid få som kunna följa Frälsarens bud
»tag din säng och gack» och nog avundas man folk som likt
Drottning Viktoria och den lille Thiers kunde hava sin egen
ressäng med sig. Ett obehagligt minne i den vägen har jag
bevarat från gamla tider då jag vid uppvaknandet på ett litet
hotell, såg några märkvärdiga stalakiter i taket vilka vid
närmare granskning befunnos vara hjärnan av en olycklig som
nyss skjutit sig i sängen.
När man kommer hem igen i sin egen kära säng är det också
ej utan att man får hönskött då man i tankarna låter alla de
sängar defilera förbi sig som under året varit ens tillfälliga
re-den. Detta är för mig ett av de största obehagen av en resa.
Ett annat obehag är valutan och den förlust man gör då
människorna ej kunnat sämjas om en gemensam myntfot, helst
den behagliga Francen som ju lätt kunnat bliva det om ej det
det konservativa England hållit på sin stora slant. Bättre är
det ju än då jag började resa, då man först i Köpenhamn hade
en olika Riksdaler mot här, så i Lübeck och Hamburg olika
mynt liksom en del andra tyska stater, så Thalern och Gulden
innan man kom till den trevliga Francen.
Judar och växlare gjorde s-ig stora förmögenheter på dessa
till synes små skillnader.
Nej låtom oss komma tillbaka till den vackra Louisdoren
som en räddare från de snaskiga papperslapparna och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
